Göteborgsposten – 25 augusti 1869, sida 1

är fördömlig så det förslår. Den har förstört vårt jordbruk och genom den blifva våra städer inom få år grushögar, försäkrade Fröling. Hr Lindborg, mera modig än försigtig, talade åter för frihandelssystemet, men blef snart afbruten af en landtbrukare Jansson, som gjorde processen kort och förklarade, att den som försvarar tullfriheten icke är fosterländsk, — och så höll den talaren ett längre föredrag, hvari frihandelssystemet utdömdes utan förskoning och alla srihandlare tillråddes att draga dit pepparen växer. Ordföranden var j sen att ligga lök på laxen och att gifva hr Lindborg mycket på pelsen, och likaledes frih. Gripenstedt, som är illa anskrifven hos nämndeman Fröling. Hr Lindborgs mod svigtade gentemot en så stark påtryckning; till pepparens land hade han alls ingen lust att förpassas, och bad derföre beskedligt om ursäkt, ifall ban kanske hade yttrat sig något ensidigt eller för strängt; och så medgaf han att åtminstone alla lyxartiklar borde beläggas med tull, ja med hög tull till på köpet — hvarmed han plötsligt åter kom i gunst, blef komplimenterad af ordföranden, som gladde sig åt att åtminstone hr Lindborg gått öfver trån stark sfrihandlare till protektionist. För öfrigt var icke mötet af någon politisk vigt. Väl var det att ingen Fröling uppträdde vid mötet i Södertelje och att frihandeln icke der kom till tals. I så fall hade det blifvit kinkigt för hr Siljeström. För fyra år sedan vid valmötet der uppträdde hr S. så bestämdt för frihandelssystemet, att det väckte stor öfverraskning när han, vorden riksdagsman, gick in i landtmannapartiet, hvars bindemedel är krypto-protektionismen. Om jag icke misstager mig, så förhåller det sig med manien att hålla folkmöten som med emigrationsmanien; begge uppstå plötsligt, äro mycket kontagiösa, men tillika intermittenta och utbreda sig starkt om de motarbetas. Jag tror att folkmötena snart skola upphöra af sig sjelfve, för några år ätminstone, sedan riksdagsmannavalen afslutats i nästa månad, ty det kan väl icke nekas, att de flesta folkmöten som hållits i år vida mera afsett riksdagsmanna-valen, än sjelfva riksdagen. Men obestridligt är äfven, att om dessa möten frami deles skola blifva af verklig nytta och til. vinna sig verkl gt anseende, så måste de taö gas om hand och förståndigt ledas af personer med högre bildning, men icke af dem, hvars politiska och sociala studier äro underhaltiga. . Det är med en viss känsla af stolthet — berättigad, tycker jag åtminstone sjelf — som jag vill meddela er, att äfven jag har lyckats Häromdagen hade jag tagit ett uppfriskande bad i den Gjörckeska bassinen på Riddarholmen, då jag på återvägen derifrån mötte en bekant, midt utanför riksgäldskontorets hus. Nå, hurudana äro riksdagsgubbarnes reseräkningar : år, sporde han småskrattande. Kors för tusan, svarade jag litet häpen, rdem har jag alldeles förgätit, och så styrde jag kosan upp i riksgäldskontoret. Inkommen der, antogo kommissarierna genast att mitt besök gällde de der reseräkningarne. Men jag ville spela lite diplomat och antydde att min visit egentligen afsåg att få kännedom om den svenska statsskulden. Ska vi ta fram dem, sporde man, återigen småskrattande. ÅNå ja! IIvarför icke, svarade jag, men låt mig då tå se reseräkningarne för . I : åstadkomma en reform. alla tre åren, eftersom de nu utgöra ett atslutadt helt. Tre digra räkningspackor öfverlemnades till mig, ett stort bord ställdes till min disposition, och revisionen började genast. Min mening var och är alldeles icke att gå hrr statsrevisorer i förväg. Men jag anraskade, som jag blef vid upptäckten derat, att ibland alla de ledamöter i Andra kammaren, som blifvit beträdda med att ha debiterat staten för hög resekostnad, har ingen enda gjort någon återbetalning till statsverket af det som för högt uppburits. Hvad hrr statsrevisorer med anledning häraf skola åtgöra, har jag ingen aning om. Möjligen får dock nåd gå för rätt. Emellertid gjorde jag den angenäma upptäckten, att mina anmärkningar mot de med allt för grofva pennor utskrifna räkningarne vid 1868 års riksdag i år redan medfört en ganska betydlig besparing för statsverket. Om utrymmet medgaf, så skulle jag ganska lätt kunna i detalj anföra huruledes ett icke ringa antal representanter i år lyckats upptäcka en för staten billigare reseväg både till och från hufvudstaden, äfven bevisande att ifrågavarande ropresentanters geograsiska studier ökats; men jag skall inskränka mig till att blott antager att de snart skola blifva lika ö AAAQHQ ————— 2 A A2 AKHO