Göteborgsposten – 25 augusti 1869, sida 1

Vid hvarje ansträngning som hon gjorde härför, skakade hennes kropp från hufvud till fötter och hennes bröst häfdes våldsamt, Småaingom blef hennes ansigte jordfärgadt, fläckarne på hennes kinder allt mörkare och svetten trängde i stora droppar fram på hennes panna. Hennes plågor borde vara outhärdliga ... Hon suekade svagt i vissa ögonblick, i andra åter uppgaf hon rysliga klagoskri. Hon begärde vatten, hon bad Gud att han skulle förkorta hennes plågor. — Ah!... det är grufligt!... Mitt lidande är alltför stort! Låt mig dö, min Gud! låt mig dö!... Hon åkallade alla dem hon kännt, med en sönderslitande röst bedjande om hjelp. Hon åkallade m:me d Escorval, abbe Midon, Maurice, sin bror, Chanlouineau, Martial! ... Martial! endast detta namn, på detta sätt uttaladt, skulle varit nog för att utsläcka hvarje gnista af förbarmande i m:mo Blanchees hjerta. sg LL mm ar ur