Göteborgsposten – 24 augusti 1869, sida 1

tankar, vin eller fiende, den man som man hatar eller älskaren som man tillber. Herra! .. IIan! . X:me Blanche öfversatte dessa båda ord med Martial. Ja, i hennes tanke var det marquis de Sairmeuse som skulle komma vid midnattstiden, hon var säker derpå. Bonden som burit paketet var en kommissionär från honom. Ä Hvad var det han låtit bära dit? Utan tvifvel föremål som han var van att finna för sig tillgängliga. Han skickade kläder ... M:me Blanche hade uppfattat ordet fullkomligt väl: kläder! ... Det vill säga att han fann sig så väl i Borderie, att han riktigt slog sig ner der, han ville der vara hemma hos sig. Kanhända hade han tröttnat vid att hålla saken hemlig och föresatt sig att lefva helt öppet med sin älskarinna, föraktande sin rang, sin värdighet och sina pligter, utan att bry sig om fördomar och idcer han insupit från födseln. Dessa gissningar liknade olja som gjutes på elden, de upptände sunu mera m:me Blanches hat. Kunde hon väl nu hysa någon tvekan eller fruktan .. Det enda hon fruktade var att bli upptäckt i sitt gömställe ... Tant Medie var visserligen i trädgården, men efter den hotelse hon fällt mot henne, skulle den stackars qvinnan stå hela natten, om det behöfdes, orörlig som en pelare vid syrenhäcken. Således hade hon ingenting att frukta och m:m.