Göteborgsposten – 17 augusti 1869, sida 1

— Mer än hundra gånger då Chanlouineu lefdo. — Då måste ni ge mig en beskrifning öfver byggnadens inredning. Chupins ögon spärrades. — Hvad säger ni?... sade han, jag förstår ej. — Säg mig huru huset är bygdt. — Ahl... Jaså, jag förstår... För det första är det bygdt på öppna fältet, ett halft bösshäll från landsvägen. Framför detsamma finnes en mindre trädgård och bakom en stor fruktträdgård som ej är inhägnad af murar, utan endast omgifven af en liten lefvande häck. Rundtomkring äro vingårdar utom till venster, der det står en lund som beskuggur ett vattenfall. Han tystnade plötsligt och blinkade med ögat. — Men hvad kan ni ha för nytta af dessa upplysningar? frågade han. — Hvad rör det er?... Huru är det inre af huset beskaffadt? — Tre stora rum, ett kök och ett annat litet mörkt rum... — Det är bottenvåningen; men den öfra våningen? — Der har jag aldrig varit nppe. — Så mycket värre. Huru äro de rum möblerade som ni sett?... — Såsom alla andra bönders här i orten. Olyckligtvis anade ingen tillvaron af detta rum i öfra våningen, som Chanlouincau låtit möblera med en storartad lyx och som han bestämt åt Marianne. Aldrig hade han talat derom, han hade tillochmed vidtagit försigtig