Göteborgsposten – 13 augusti 1869, sida 1

ens Byrå är i huset N:o 5 vid Smedjegatan. erna F. och L. Efter hand infunno sig ci nilitara anktoriter, svenska och norska officerare, land hvilka senare en norsk skarpskytteuniform äckte mycken uppmärksamhet. KI. 12 intogo sansarne sina platser på tribunen, hvarest deras hvita mössor bildade en nastan oöfverskadlig yta af ljusa mutvuden, anda tills under regnskurarne de hvita mössorna doldes under ett sköldtak af paraplyer. Den vackra Toldbodplatsens mera aflagsna omgitningar fingo i den vexlande belysningen en sällsamt kiltande karakter. Längs hela kusten voro på Langelinie och på Kastellvallen samlades täta skaror at herrar och damer, som stodo infattade mellan de grönskande valloluttningarne och gröna träden. En oppen väg sträckte sig på vattnet fran Toldboden fram emot batteriet Tre Kroner, men den omgats a ömse sidor af angare, fartyg, segeloch roddbatar, uppifrån och ner betackt med brokiga tlaggor och begränsades i norr af en rad andra flaggbeprydaa fartyg, bland hvilka en tulljakt, enbart smyckad med Dannebrogsflaggor gjorde en förtraftlig effekt. Bakom Fre Kroner och -lynetten höjue sig på ett egendomligt sätt den solbelysta svenska kusten; liksom i en hata Morgana steg den upp öfver hatsytan, lyttande sig upp för att se, huru den svenska konungadottern mottogs i sitt nya hem. Skyarne hängde tunga på fästet, en lätt vestlig bris uref dem fram ötver festplatsen och stämningen vexlade mellan fruktan för ett ösregn och hoppet om en ljus solglimt, åtminstone i det högtialiga ögonblicket, då bruden skulle sätta sin fot pa dansk grund. Straxt efter kl. 12 kom den stora kungsslupen, en gammaldags, mycket bred farkost prydd med förgyllda sirater på hvit botten och en Neptun med sin tre-udd i fören samt akterut försedd med en slags salong med röda forhängen och hyenden, rodd af 8 sluproddare med långa, breda, röda åror. Efter denna följde en enklare utstyrd slup, bestämd för de 4 hofdamer, som fätt det ärofulla uppdraget att bringa kronprinsessan den första helsningen. Äskadarnes intresse delade sig mellan dessa farkoster och de 8 lätta kapproddningsbatarne, som med sina luftivt klädda besättningar lago i bäthamnen färdiga att sluta sig till den kungliga bäteskorten. En aflägsen salut, antagligen härrörande från pansarskeppet Danmark:, förkunnade kl. half 1 att -dlesvigankommit under danska kusten och en stund deretter kom det stora fartyget i sigte mellan batterierna, forande Dannebrogen på flaggstången akterut och den stora kungattaggen på stortoppen. Regnet, som ända dittills fallit temligen jemut, upphörde just i samma ögonblick och på andra siuan batterierna såg man taklaget på de eskorterande örlogsmannen, hvilkas rigghmier voro betecknade med slaggor. De första at de privata ångbåtarne, som hade följt Sle: fran Malmö och som hade hatt lätt att anga förbi detta, då det at hänsyn till örlogsmännen saktade farten, kilaue nu in till Toldboubommen, alla fullpackade med passagerare och framkallande svallsjöar, hvilka förskaftade de båda raderna at mindre fartyg en oväntad liten gungtur. RI. Hl gingo de fyra damerna, som skulle helsa kronprinsessan, ombord i sin slup, beledsagade at löjtn. gretve Scheel; de voro: grefvimnorna MoltkeUregentved, f. v. d. Maase, Danneskjold-Samsö, i. IIOlstein-Ledreborg, Ahlefeldt-Laurvig, 1. Wedell och Iolstein-Ledreborg, f. Lvenörn. De fyra damerna voro iförda ljusa sommardrägter i olika färger, lilas, grönt, rödt och blått. KI. 1 5 danude kungssaluten från batteriet Tre Kroner.Blixten från kanonerna skönjdes endast svagt genom den lätta krutröken, som liksom smälte tillsammans med de ötverhängandr åskmolnen och gömde den beledsagande eskauern för blicken. Tio minuter senare lat dlesvig-, som nu hunnit rundtomkring Fre Kroner och kommit in på inre redden, sitt ankare talla och lade sig tvärs öfver inloppet. Man såg de lyckönskande hofdamernas slup lägga till, såg dem vå ombord och straxt derpå gledo örlogsfartygen också in på redden, hvarest de kastade ankar och mannade ra. KL 12 körde de kungl. vagnarne, under ett stridt regn, fram från inre Toldpodsplatsen. Emot den ursprungliga bestämmelsen voro de täckta och istället för den öppna vagn, hvari brudparet först skulle åkt, hade man på grund af den orolig väderleken ansett sig böra välja den s. k. glaskarethen-, som visserligen icke helt och hållet gömde brudparet, men som dock endast i ringa grad tillät sig för de tåligt väntande folkmassorna på dess väg till slottet. Ändtligen kl. 1,35 förkunna.e en dånande salut från batteriet Sixtus och kungsnaggens strykning från Slesvig: att brudparet gått frän bord och straxt efter syntes också den breda, hvita kungsslupen med dess linier af röda åror, som i en högtidlig längsam takt sänkte sig i vattnet och äter höllos länge sväfvande i lutten. Från fjerran ljödo hurraropen, smältande tillsammans från land och från fartygen på redden, under det att de dånande kanonskotten dundrade takten. Det var detta ögonblick, för hvilket man så innerligt önskat och hoppats på ett uppehåll i reguskurar, men, dessvärre, hade regnet just då åter tagit fart och fortfor utan uppehåll sa godt som ända tills brudparet kommit in i sin va Genom regnet såg man in under baldakinen i kungsslupen, hvarest det unga paret satt inbegripet i ett litligt samtal, under det att prinsessan helsande och smaleende besvarade jublet och viftningarne från alla sidor. Få minuter derefter lade slupen till vid landstigningstrappan, och under en öfverväldigande helsning at hurrarop, hvari de otaliga folkmassorna, så langt ögat kunde na, förenade sig, steg brudparet i land. gick igenom den blå baldakinen och trädde fram på den öppna estraden, prinsen med prinsessan på sin högra sida under det att sviten blef stående under baldakinen.