Göteborgsposten – 12 augusti 1869, sida 2

Första ärsväxtberättelsen från VesterNorrlands län är af följande lydelse: Redan under senare delen af April månad var marken nästan helt och hållet befriad från snö, af hvilket här i orten icke vanliga förhållande, i förening med då rådande varm väderlek, landtmannen hemtade hopp om tidig vår; men detta hopp blef till följd af den kalla och regniga väderlek, som under Maj och början af Juni månad herrskade, fullkomligt gäckadt, så att vårbruket i allmänhet icke kunde s förr än i början af Juni månad och först midsommartiden afslutas. Utsigterna för årets skörd visa sig emellertid som följer: Rågen, som endast odlas till omkring 14-del emot kornet, är i allmänhet deles vacker och lofvar på de flesta ställen rik skörd; — Kornet, ortens hufvudsäde, har äfven ett i allmänhet lofvande utseende, men har till följd af kyliga vindar och i öfrigt för växtligheten mindre gynnsamma förhållanden på en del ställen blifvit hämmadt i växten och är icke ens ännu öfver allt gånget i ax; men såvida värme och i öfrigt tjenlig väderlek under Augusti månad inträffar. samt tidiga nattfroster uteblifva, kan man af detta sädesslag hoppas åtminstone fullt medelmåttig afkastning; — Med blandsäd och hafre är förhållandet enahanda, som med kornet; — Potates och öfriga rotfrukter äro ännu föga försigkomna, hvilket äfven är händelsen med linet; — Höskörden, som nyss är börjad, lofvar att blifva mycket god och på många ställen riklig. Enligt ärsväxtberättelsen från Stora Kopparbergs län anses de särskilda sädesarterna f. n. förete följande förhållande: Hretet, hvaraf obetydligt odlas, är i allmänhet frodigt och lofvar god skörd; — Rågen. För den del af detta sädesslag, som sent på förra hösten utsåddes af årets till utsäde särdeles dugliga skörd, hafva väderleksförhallandena i allmänhet varit gynnsamma och befordrat god växtlighet a såväl halm som kärna ÅIA de åkrar, som tidigt besåddes med gammalt utsäde, har rotmask gjort mycken skada, hvadan å dessa åkrar, som dock torde utgöra den mindre delen af länets till höstsäde beredda jord, rågskörden blir svag. På åtskilliga orter har rågen till följd af issvall under våren fläckvis utgått. Nuvarande förhållanden, mot hvarandra vägda, ingifva emellertid förhoppning om en, öfverhufvud taget, fullt medelmåttig rågskörd. — Värsäden bestående af korn, hafre och blandsäd, samt, till någon mindre del, af ärter, har lidit af vårens och försommarens ringa värme, starka nederbörd samt deraf föranledd sen sådd, isynnerhet på svag och illa utdikad jord, hvarförutan på åtskilliga ställen äfven rotmask härjat, men den under sista tiden rådande gynnsamma väderleken har förbättrat utsigterna för värsädesarterna, hvilka, så framt gynnsam väderlek fortfarande blifver rådande lofva en medelmåttig skörd. — Potatisen och öfrige rotfrukter, hvilka i anseende till den starka nederbörden under våren och försommaren först sent kunde sättas eller sås, äro ännu allt för litet försigkomna, för att omdöme öfver den blifvande skördens myckenhet eller beskaffenhet nu med någon tillförlitlighet kan afgifvas. Under den sista tiden och till följd af dess gynnsamma väderlek hafva dock dessa växter antagit ett frodigare utseende, men, åtminstone hvad angår den norra delen af länet, är skörd icke att förvänta förr än ganska sent. — Grasväxten har väl i år varit gynnad af i allmänhet för densamma förmånlig väderlek; men som under förra årets starka sommarvärme och torka det i höstsäden utsådda frö af klöfver och timotej på många ställen icke mältade, är grässkörden nu på första årets vallar icke fullt tillfredsställande, destomindre som ogräsarter i år derå ymnigt frodats. På s. k. myrslogar blir till följd af nederbörden foderskörden ringa. I allmänhet gifver den nu, under derför särdeles tjenlig väderlek, försiggående slåttern vid handen, att höskörden blifvit fullt medelmåttig och tillräcklig för såväl underhållet af den nu i länet befintliga efter förra årets dåliga foderskörd mycket reducerade kreatursstocken, som för densammas välbcehötliga tillökning. — Trädgardsväxter, likaså lin och hampa, hvaraf odlingen i länet dock ej är af synnerlig betydenhet, lofva en god äring. Poststaten. Generalpoststyrelsen har d26 sistl. Juli törordnat: till postexpeditör i Borensberg o. o. kontorsskrifvaren J. Victorin; till postexpeditör i Jemshög kontorsskrifvaren vid Örebro postkontor M. Thorn och till kontorsskrifvare vid postverket e. o. kontorsskrifvaren C. J. E. Kohrtz. Korvetten Josephine. Från chefen, kommendörkapt. J. Ankarcrona, har, enl. P. T. ingått rapport, dat. d. 18 sistl. Juli, Ponta belgada på ön S:t Miguel bland Azorerna och hvaraf inhemtas: Korvetten, å hvilken två vetenskapsmän äro embarkerade, afgick från Lissabon d. 25 sistl. Juni med order att, emellan kusten af Portugal och Azorerna, företaga djuplodningar i vetenskapligt syfte. Emellan d. 26 och 29 Juni låg korvetten tätt under kusten vid Cap Espichel oc Ybes, i hvilken trakt, enl. hvad prof. Lovån uppgifvit, en svamp kallad IIyalonema skulle påträffas vid bottenskrapningar. Det lyckades också att upptaga flera exemplar sådana svampar från botten på 500 famnars djup; men också på 790 famnar erhöllos sådana exemplar. Detta torde vara det största djup, på hvilket någon ännu lyckats att skrapa från hafsbottnen. D. 29 sattes kurs på Azorerna. D. 30 lodades på 2,700 famnar, utan att nå botten. D. 1 Juli gick sjön för hög för att kunna anställa lodningar. D. 2 Juli kl. 6 f. m. nedfirades båt för att loda, då helt oförmodadt stenig botten påträffades på 352 famnar. Lodningarne fortsattes från baten, hvarvid nästa lodskott angaf 296 famnar sand och snäckskal. Chefen anbefallde då lodning från korvetten, och erhölls i första lodskottet botten på 121 famnar. Det var således tydligt att en bank påträffats. En släte iordningsställdes, och å en på densamma rest stång fastgjordes svenska örlogsflaggan. Flåten förankrades på 121 famnars djup ooh ställets latitud och longitud bestämdes medelst goda observationer, som ytterligare verificerades påföljande dag. Med denna flåte som utgångspunkt och genom höjdmätning af korvettens storbramsalning uttogos de olika distanserna vid lodningarna, och befanns det grundaste stället å banken vara 102 famnar. Deromkring bestod bottenlaget vanligen af lavastenar, fullsatta med koraller. kor svamnar och andra diur — särde