Göteborgsposten – 12 augusti 1869, sida 2

lade det på sina axlar och gick tillbaka hem till sig midt på ljusa dagen. Sin öfriga tid tillbragte han i ett slags halfrusig somnambulism. Ty han drack allt mer och mer, ehuru vinet, långt ifrån att skänka honom den glömska han sökte, endast gjorde de fantomer som ständigt föresväfvade honom ännu mera förfärande. : Ofta hörde bönder, som om avällarne passerade förbi hyddan, ett oräsende som om slagsmål föregått derinne, hesa röster, förbannelser och gälla qvinnoskrik. Då var Chupin rusigare än vanligt och hans hustru och båda söner slogo honom för att tvinga honom lemna penningar ifrån sig. Ty han hade ej delat med sig åt sin familj af priset för förräderiet. Hvar hade han gjort af de tjugotusen francs som han erhållit? Man visste det ej. Hans söner förmodade att han nedgräft dem på något ställe; men huru de än spionerade på sin far, var han, drinkaren, listigare än de och visste bevara hemligheten af gömstället. Det var knappt nog att de med stryk kunde förmå honom lemna ifrän sig några louisdorer. Man hade reda på dessa omständigheter i trakten, och man trodde sig deri se himlens rättvisa straff. — Lacheneurs blod skall qväfva Chupin och hans familj, sade bönderna. Det var genom en af trädgårdsdrängarne på Courtomieu som m:me Blanche först fick reda på saken. : Trädgard-drången, som ej visste att dottern till den man hvilken uppmuntrat och betalt förräderiet, stod och !