Göteborgsposten – 12 augusti 1869, sida 2

lyssnade på honom, berättade öppet hvad han visste för två af sina kamrater, och under det han talade lifvades han allt mer och mer af harm. — Ah! hvilken usling är inte dender gubben! Han borde vara på galererna och ej lefva i frihet bland hederliga menniskor! En god del af hans tadel drabbade marquis de Courtomieu, men m:me Blanche mirkte det ej ens. Instinktlikt framstod för hennes uppfattning en af dessa orubbliga lagar, som styra individernas öden och som ej kunna förändras genom de mest skarpsinniga samhällsteorier. Brottet ådrager den brottslige förakt, hvilket framkallar trots och ett nytt brott. — Det är just den man du behöfver! hatets röst i m:me Blanches öra ... Visserligen! ... Men huru träffa honom ? huru komma i underhandling med honom? Att gå till Chupins bostad vore att blottst att bli bemärkt, antingen vid inträdet eller utgåe Blanche var alltför försigti sådant. Men hon tänkte, att då den gamle tjufsk lanåt jagade i Courtomieus skogar borde det ej ligt att der händelsevis träffa på honom. — Det måste lyckas, sade hon för sig sjelf, med någon ihärdighet och genom några promenader i den riktningen. ... hviskade älla sig för ndet. M:mo g för att ens tänka på något ytten emelvara omöjFå RE SA