Göteborgsposten – 12 augusti 1869, sida 1

han återförde uppresningen i Moutaignae till dess verkliga proportioner, han framställde Lacheneur som en dåre och bönderna som följt honom såsom oskadliga narrar. Kanhända lät han förstå att marquis de Courtomicu mycket väl kunde ha framkallat denna uppresning ... Han hade tjenat Buonaparto, och man hade förr sett exempel på sådant... För sin egen del beklagade han att han låtit narra sig af den ärelystne marquisen och kastude på honom hela skulden för det blod som blifvit utgjutet ... Resultatet af denna resa blef, att samma dag som marquisens rapport anlände till Paris, svarade man honom med att afsätta honom från sin befattning som storprevost. Detta oväntade slag verkade alldeles förkrossande på marquis de Courtomieu. Han, så slug och beräknande, som räddat skenet af sin ära i alla de omstörtningar han upplefvat under denna oroliga tid, som genom tre giftermål efter hvarandra vetat förvärfva sig en oerhörd förmögenhet, som med lika underdånighet tjeuat alla de herrar som velat begagna sig af hans tjenster, han, Courtomieu, skulle bli på detta sätt gäckad!... Ty han var gäckad, han kunde ej tvifla derpå, han var uppoffrad, förlorad ... Uela ortens adel vände honom ryggen och vände tillbaka till hertig de Sairmeuse ... Man flydde honom, man helsade ej mera på honom, man gjorde honom till en förhatlig menniska; en gång då han for igenom byn Sairmeuse, hörde han någon säga bakom hans rygg: