Göteborgsposten – 12 augusti 1869, sida 1

faktiskt att ganska många som i Januari månad voro honom obenägna och derföre icke röstade på honom, nu skänkte honom sina röster. De se icke längre i honom en hänsynslös demagog, utan en man, visserligen med starkt utpreglade radikala grundsatser, men frukta ej att äfven dessa ha en målsman i Andra kammaren. Hr IIedin har under tiden mellan förra riksdagsmannavalet, efter Aug. Blanche, och nu utvecklat så stor takt och grannlagenhet att han just derigenom omvändt många af sina motståndare och de betvifla numera icke att han är både on talang och en karaktär som bör verka direkt inom, och ej såsom hittills, indirekt utantör riksdagen. Jag känner också ingen, som menskligt sett, mera har sin lycka i egen hand än just hr Hedin, hvilken ganska väl vet att här finnes många slags popularitet och att den högljuddaste icke är den tilltörlitligaste ej heller den värderikaste. I slutet af mitt förra bref — riksdagsmannavalet skulle börja några timmar efter mitt brefs afsändande — tog jag mig friheten antyda möjligheten af en omkastning i röstgrupperingen. Den inträffade äfven, och den medförde ett resultat som öfverraskade ganska många, oangenämt. Lndast ett fåtal antog såsom en möjlighet att kapt. Mankell skulle blifva vald. På det kaotiska valmötet i la Croix salong var hans framgång mer än tvifvelaktig, ehuru den nyliberala klubben var ganska lungstarkt representerad der. Endast Fäderneslandet, Dagens Nyheter och delegerade från kretsmötena bade rekommenderat honom. Man antog ock att detta ej skulle vara tillfyllestgörande, och så hade utan tvitvel äfven blifvit förhållandet, om ej hr Mankell fått en verksam beskyddare och förespråkare i den lika förslagne, som energiske skräddaremästaren Söderstedt — den skickligaste och fyndigaste valagitator som hufvudstaden sannolikt någonsin egt. Han eger den vidsträcktaste personalkännedom i hutvudsta den och en beundransvärd öfvertalningsförmåga, endast jemförlig med hans skicklighet att taga hvar och en på den rätta bogen när det är behöfligt. Hans protektion har mer än en af hufvudstadens riksdagsmän under de sistförflutna tio åren tagit i anspråk och halt stor nytta af, och sieltva Aug. Blanche hade ganska säkert icke utan hr Söderstedts kraftiga biträde första gången blifvit invald i borgareståndet, och icke heller utan samma biträde gått in i Andra kammaren 1867. Han blef nu hr Mankells beskyddare, och åstadkom det som nästan alla ansågo vara omöjligt. Hr Mankell har nu uppnått det mål som han länge eftersträfvat. Hans position i Andra kammaren blir ingalunda så angenäm, som han förställt sig. Han har iklädt sig sorbindelser, af så pressant och ömtålig beskafsonhet, att ett punktligt infriande af dem grän sar det till det omöjliga. Han har intagit en så framskjuten ställning före inträdet i riksdagen, att en öfverlägsen förmåga erfordras för att soutenera den. Hr Mankell tvekade icke att vid Ålstensmötet skriftligen acceptera hela det nyliberala partiets program, och hans mission i Andra kammaren måste således blifva att punkt för punkt försvara det — utan tvifvel en ganska vansklig uppgift. Det är tvifvelaktigt om hr Mankell rätteligen är valbar i hufvudstaden. Såsom kapten på stat vid Wermlands infanteriregemente är han, enligt Beviliningstörordningen, förpligtad att vara mantalsoch skattskrifven inom regementets stånd, således i Wermland. I hufvudstaden vistas han på permission och innehar icke der något offentligt uppdrag. Otvifvelaktigt är, att hr Mankell endast tör att blifva valbar i hufvudstaden har låtit mantalsskrifva sig der. Af samma anledning var det som notarien i kammarkollegium Rathsman lät mantalsskritva sig i Waxholm för hvilken stad han ock blef invald i borgareståndet, men derifrån han genast vid sitt inträde, utan votering, atlägsnades på den grund att han icke författningsenligt var berättigad låta mantalsskrifva sig på annat ställe än der han uppbar lön på stat, nemligen i Stockholm. Jag är dock ofvertygad att ingen ötverklagar hr Mankells val. Utan hr Söderstedts kraftiga biträde hade vil icke heller hr Nordenskiöld blifvit representant. Hvilka de egenskaper äro, som egentligen beredt honom en så stor utmärkelse, har jag icke hört någon kunna närmare uppgifva. Naturvetenskaperna hafva mycket litet gemensamt med politiken. Jag har icke heller af hr NordangkbfäfåcC ftäracurskare klnnat häliton An