Göteborgsposten – 12 augusti 1869, sida 1

hätsk min, man vände endast på hufvudet då hon passerade förbi och skrattade. Man tilät sig tillochmed att helt högt uttala speglosor, som trångde som glödgadt jern till hennes hjerta. Man gjorde narr af henne... Hon var löjlig! ... Måttet var rågadt. — Oh!... man skall dyrt få betala allt detta, upprepade hon. Men m:mo Blanche hade ej väntat på denna sista orättvisa för att tänka på hämnd och hon hade funnit sin far färdig att bistå henne, För första gången voro far och dotter öfverens. — Hertig de Sairmeuse skall få veta hvad det kostar, sade marquis de Courtomicu, att låna sina händer till en lifdömds flykt och derefter förolämpa en sådan man som mig! ... Anseende, politisk framgäng, kunglig bevågenhet, allt skall han förlora! ... Jag vill se honom ruinerad, missaktad, vid mina fötter! ... Du skall få se... du skall få sel... Olyckligtvis för honom var marquis de Courtomieu sjuk tre dagar efter uppträdena på Sairmeuse, och han förlorade ytterligare tre dagar med att uttänka och hopskrifva en rapport som borde krossa hans gamle bundsförvandt. Detta dröjsmål satte Martial i stånd att å sin sida vidtaga sina åtgärder, låta sin plan väl mogna och hertig de Sairmeuse afresu till Paris, noggrannt instruerad ... Hvad berättade hertigen i Paris? ... Hvad sade han till konungen, som värdigades gifva honom audiens? ,.. Han gaf utan tvifvel dementi åt sina första rapporter,