Göteborgsposten – 11 augusti 1869, sida 1

om ni vore inspärrad ... det skall bli välgörande för er att bli fri, ensam... Abbens ton, ansigtsuttryck, blickar tycktes Marianne så egendomliga, att hon blef hvitare in väggen mot hvilken hon stödde sig. — Jag har ej misstagit mig, sade hon för sig sjelf, han vet det!... — För öfrigt, tillade abben i afgörande ton, är saken alldeles nödvändig. Sedan beslutet var fattadt, återstod att sätta detsamma i utförande på ett sätt att inga misstankar vicktes. Det blef öfverenskommet att Poignot redan samma natt skulle föra Marianne ända till gränsen, der hon skulle taga plats i den diligens som går mellan Piemont och Montaignac och som derunder passerar igenom Sairmeuse. Abbå Midon gaf Marianne noggranna föreskrifter om hvad hon skulle säga angående sin vistelse i utlandet. Alla svaren på de fragor man utan tvifvel skulle ställa på henne i detta ämne borde gå ut på att öfvertyga hvarochen om, att baron dEscorval var dold i trakten af Turin. Det skedde till punkt och pricka som öfverenskommet var, och följande morgon klockan åtta sågo innevånarne i byn Sairmeuse med stor förvåning Marianne stiga ur diligensen. — Herr Lachencurs dotter är här! .. Detta ord som flög från hus till hus med en förvånande hastighet, lockade alla byns innevånare fram till fönster och dörrar.