Göteborgsposten – 11 augusti 1869, sida 1

Låtom oss tillse huru siffrorna gestalta sig nu. Egypten är skyldigt nära 30 mill. 2 sterl., till utlänningar, utan att nämna de förbindelser som sedan utfärdandet af 1868 års lån blifvit enskildt ingångna af vicekonungen. TIillsolje af värdefallet i dess valutor har Syanien nyligen måst upptaga ett lån på så ogynsamma vilkor, att det med de årliga räntorna derpå inom kort skulle kunnat betala alla sina gamla skulder, både kapital och ränta. Tillväxten i dess skuld uppskattas till omkr. 30 mill. E, snarare öfver ån under. Portugal har med svårighet redt sig sedan det år 1867 er höll ett lån om 5!; mill. E, och håller nu på att taga ett nytt, förmodligen på betungande vilkor. Vid slutet af 1864 var dess skuld uppskattad till nära 20 mill. e. Turkiets skuld beräknas ha ökats med 60 mill. e, hvilken skuld, ifall landets jernvägar bli utförda snart skall blifva fördubblad. Ryssland har lånat a utlänningar omkring 70 mil. e; Brasilien 10 mill. e; Chili öfver 3 mill.; Danmark nära 3 mill.; Ungern 8 mill.; Italien omkring 20 mill.; Mevilöo 17 mill. och Venezuela 2 mill. , hvarvid är att anmärka det de båda senare staterna vägra betala. Men dessa siffror äro dock ej så oroande, som de till en början synas. Ganska många af de äldre lånen äro till mer än hälften och några tillochmed nära helt och hållet afbetalade. Tillväxten i skulderna uppgår sedan i December 1861 till omkring 259 mill. E. Den beräknade tillväxten i Förenta Staternas bonds som befinna sig i utlänningars händer höjer summan till omkring 500 mill. Å:s skuldtillväxt under de sista sju åren. Hvilka äro de fördelar man kan vänta såsom ett resultat af denna fördelning af några få rika nationers förmögenhet bland det större antalet af jemförelsevis fattiga och oför utseende länder? Så länge som de lånande länderna äro i stånd att regelbundet betala de räntor, som enligt öfverenskommelse äro förfallna, måste en utlånande nation sådan som England, med sin ofantliga rikedom, ovilkorligen under tidernas lopp på ett hittills exem pellöst sätt få makt öfver allt hvad hela jorden producerar. Ingenting växer så som rikedomen, sedan den en gång blifvit samlad och om den förvaltas med endast vanlig omtänksamhet. ÅÄfven om man helt och hället bortser från osäkra fordringar, som erhålli:s genom affärer med länder, hvilkas regeringar blifvit fullkomligt bankrutt, så kan ett land som lånar ut i stor skala näppeligen undgå att derpå vinna ofantligt, såvida det icke öfverlemnar sig åt dumdristiga spekulationer. Tillfället att på ett fördelaktigt sätt och i vidsträcktare skala använda öfverflödigt kapital genom att utlåna det till utlänningen, är en uppmuntran för lånegifvaren att utsträcka sina operationer och derigenom oupphörligt vidga den area, på hvilken han opererar med fördel och som i sjelfva verket kan betraktas såsom en områdesutvidgning. Tillfölje af införseln af utländska statsskuldebref, blir tydligen det importerande landets kapital exporteradt, och det är ett välbekant saktum att det kapital, som användes på jernvägar eller andra reproduktiva arbeten till större delen utlägges i löoner, hvilka i sin tur användas för lifvets förnödenheter och beqvämligheter, hvarigenom det lånegifvande landet, ifall det äfven drifver stor handel, skördar en tvåfaldig vinst genom att sålunda indirekt utvidga kretsen af sina kunder. Å andra Bidan äro nya fält för företagsamheten mera gifvande än gamla sådane, hvarest en större konkurrens bragt vinsten proportionsvis ned till ett minimum. Taflan har emellertid en ännu mörkare sida, hvilken man bör betrakta. En växande benägenhet hos allmänheten att nedlägga sina öfverflödiga kapitaler i utländska skuldbref uppmuntras till en skadlig grad af kontraherande bankirer, hvilka öfversvämma marknaden med dylika papper, goda och dåliga om hvarandra, så länge som de deraf draga vinst. På senare åren ha privata firmor och älven banker haft ofantlig vinst af dessa lån, hvilka, såsom fallet är med alla spekulationer, kunna leda till ruin för tusenden, ifall de drifvas för långt. Skakningen inom affärsverlden år 1837 t. ex. uppstod derigenom att man till för stor utsträckning på den engelska marknaden uppnegocierade penningar på amerikanska, holländska och andra säkerheter, hvilket förhållande ledde till för stor kredit och öfververksamhet inom handelsverlden. Lyckligtvis har uppmärksamheten under de senare åren blifvit riktad på det system som under tiden uppstått, att uppmuntra främmande regeringar att låna till oinskränkta belopp. Det är slutligen en fråga som särskildt förtjenas att tagas i betraktande: På hvad sätt