Göteborgsposten – 11 augusti 1869, sida 1

gagnar det England såsom ett handelsidkande land, att dess kapitaler användas på ett alltmera växande utländskt fält? Svaret skulle blifva att inom måttliga gränser tjena lån till utlandet att gifva Jemnvigt och stadga åt handeln, derigenom att de bereda en utloppskanal åt det öfverflödiga kapitalet och en temporär användning för detsamma, då affärerna icke äro tillräckliga för att absorbera det. Annat blir dock förhållandet, då de utländska lånen göra intrång på det kapital som är direkt behöfligt för handeln och industrien. Det finnes redan tecken till att Englands handel lider betydligt deraf att dess kapitaler flyta bort till andra länder. I detta afseende är Holland ett lärorikt exempel. Ehuru det en gång var ett handlande land, äro dess kapitaler nu placerade i utländska statspapper, och det är väl bekant att från de högre ända till de lägsta klasserna inkomsterna till en förvånande grad härflyta trän räntebärande papper. Då en gång ett land fått smak för detta sätt att sörtjena peningar, vill den gerna växa och växa, tills handeln slutligen blir tillintetgjord; och hvem kan säga om icke denna process i närvarande tid just håller på att försiggå i England? Otvifvelaktigt är att små belopp, så väl som stora, placeras i utländska statspapper; och den omständighet, att handeln ej åter vill resa sig, kan förklaras at det faktum att folk i England liksom i Nederländerna, i stället för att bidraga till handelns förökande så småningom drager sig tillbaka för att lefva af andras arbete, representeradt af den ränta som utlänningen betalar på sina lån.