Göteborgsposten – 10 augusti 1869, sida 1

närma sig, då det skulle vara henne omöjligt att dölja sin grossess. Ett par gånger hade abbå Midon på henne fästat en så genomträngande blick, att hon bragtes ur fattningen. Männe han ej anade något? annan än hon skuile kanhända ha blifvit misstänkt, men det rykte hon hade om sig satte henne i skydd för alla misstankar . .. Hennes öppna och redliga natur upprördes öfver denna fortgående lögn. — Skammen, tänkte hon, skall endast bli så mycket större då allt blir upptäckt! ... Hennes ångest var oerhörd. Hvad skulle hon göra? .. Bekänna? De första dagarne skulle hon ha vågat det; nu i j I De andra visste ingenting, derpå var hon säker. Hvarje E hon sig ej ega mod dertill. Fly? .. men hvart?... Under hvilken förevänning? .. Skulle hon derigenom förlora den framtid med Maurice, om hvilken hoppet ensamt uppehöll henne? Hon var dock betänkt på att fly, då en händelse kom henne till hjelp som tycktes vara hennes räddning. Penningar fattades på gården... Baron dEscorval och abbön kunde ej anskaffa några medel utan att bli röjda och Poignots ressurser voro uttömda ... Abbå Midon brydde sin hjerna med att söka tänka ut ett sätt ati komma ur denna förlägenhet, då Marianne för honom omnämnde det testamente Chanlouineau gjort till hennes förmån och om de penningar som voro gömda under en sten framför kaminen i hans rum,