Göteborgsposten – 10 augusti 1869, sida 1

Bland Francais manliga artister märkas i . främsta rummet Got (en af hans glansroller är Mercadet i pjesen med samma namn), Lafontaine, bröderna Coquelin. Prudhon. Bressaut, Delaunay m. Delaunay har en påsallande likhet med Gustaf kinmansson. Han spelar älskareroller med stor talang. Denna genre är eljest svår att få väl representerad, och jag skulle vilja påstå att Delannay också är den ende, som duger dertill i hela Paris. På Vaudeville gifves La Fiamminad utmärkt, med m:me Doche i titelrollen; men älskaren, hr Abel, är miserabel. Jag vill dock icke vara någon Kain, svs slår ihjäl honom. Al framtiden kan ju hr A. ha mycket att vinna. i På Gymnase uppför man vanligen endaet skämtsamma pjeser, och nu i dagarne har man tillökat repertoaren med en ny: L. gargon dhonneur, i tre akter af Garand. Hr Ravel, som spelar hederspojken, är en omtyckt skådespelare och gör också allt hvad göras kan af sin roll. Utan hr avel tror jag knappast att författaren skulle så mycket heder at sin gosse. En annan ny pjes på denna scen är Ehomme aux 76 semmes, som gafs första gången i förra veckan. Mannen är återigen hr Ravel och af de 76 damerna får man bara göra bekantskap med tre. Stycket tillhör den vanliga franska farcefabrikationen, men kunde då vara vLetwas besser, alldenstund icke mindre än tre författare, Sirandin, Thiärry och Gastinean, collaborerat. Men, ju flere kockar, ju sämre soppa, heter det, och så är fallet här också. Det är Ravel, som uppbär hela pjesen. IIan spelar bonvivant med ynglingens liflighet och ändå är han bortåt sextio års karl. En af Gymnases aktriser, mad. Massin, är en fullkomlig skönhet. Ni skulle se när hon lyfter upp ögonlocken — ah! — och när hon öppnar munnen — ett par tandrader ... oh! På små sköldar kring första raden äro anbragta namnen på följande pjeser: Montjoye, Nos bons rillageois, lariage de raison, Demi-mondo och Un fils de famille. Det är på dessa pjeser, som Gymnaseteaterus direktion förtjenat de mesta pengarne, och derföre hedrat dem på detta sått, ty att tillägga dem något klassiskt värde kan väl aldrig vara meningen. På Opera-comique har jag fått höra Lampa, med Achard i titelrollen. Achard är näst haure den mest omtyckte sångare i Paris. Han har ingen utomordentlig röst, men han förstår att sjunga. När han ibland begagnor sig at brösttoner är det lust och glädje att höra med hvilken finess han gör öfvergängen. Applåderna i salongen voro skallande. Och ändå lär han tillhöra det fåtal bland artister, som undanbedt sig all artighet af claquen. De, som betala claquen något extra, kan man genast särskilja, ty de helsas vid hvarje entröe med handklappningar. På Opera-comique gjorde jag samma erfarenhet som på stora operan, att man icke förstått att sätta lif i statisterna. Det är för obehagligt att se en mängd folk röra sig på scenen som marionetter. Och om en ställer sig på den ena sidan, så följa alla de andra hksom en fårskock efter; och räcker en upp en arm eller sträcker fram ett ben, gör hela hopen precist på samma sätt. Det vore önskligt att vid hvarje teater, der statister användas, det finnes en instruktör, som, litet mera än nu är fallet, sysselsatte sig med dem, innan de släpptes fram för publiken, Olika grupper och olika rörelser, om än aldrig så enkla, fägna ögat långt mera än det stereotypa, om det också framställes efter alla konstens reglor. I Göteborg, der ett nytt teaterföretag nu är under bildning, kunde vederbörande kanske lägga på hjertat hvad här blifvit anfördt. Den teater, som för närvarande sedan Porte-St.-Martin stängdes, gör bästa affärerna, är Folies dramatique. IIörväs parodi på Faust: Le petit Faust har i tre månaders tid gifvits hvarenda afton. Man har, särskildt för Göteborg, frågat mig, huravida icke detta stycke vore lämpligt att öfverflytta till svenskan. Jag tror det dock ej. Hvarföre pjesen förnämligast går här så mycket, är derför att Faust gifves samtidigt på Operan. Och dessutom är den temligen skabrös. Vi ha visserligen i Sverige tolererat sådana stycken som Pariserlif, m. fl.; men musiken var likvål af Offenbach. Ilörvås musik har sina stora förtjenster och isynnerhet förekommer en solå datkör, som är oemotståndligt komisk, men å ee U