Göteborgsposten – 10 augusti 1869, sida 1

andra sidan äro hans sånger icke nog populärt nållna. Det är just de lättsattliga melodierna, som fört Ofkenbachs arbeten kring verlden. Bland de i pjesen uppträdande är mad. Claudia (Margaretha) en komplett cocotte från början till slut. Desslikes har man lagt an på att visa en mängd damer, största delen gamla bekanta för pariserrougerna, i temligen legöra kostymerHäraf tror jag ni kan dömma tillräckligt om pjesens värde. I nästa vecka kommer Variåtes, som ännu fortsätter med Theblomma att upptaga Storhertiginnan, men utan Schneider, som fortfarande gasterar i London. Som någonting rätt lustigt omtalas att härvarande kineser inlemnat en skrift till Varigtesteaterns direktör, med anhållan, -att hrr Leonce och Gordon, såsom Ka o-liu och TienTien, måtte åläggas att mera följa den historiska sanningen. Isynnerhet har man fäst sig vid, att hr Gordon bär en klocka på bröstet, på hvilken han knäpper, när han önskar tystnad, och att hr Låonce understundom gal som en tupp. Sådant ingår icke i de kinesiska vanorna!, påstå de nyciviliserade parisermandarinerna. Utom spcktaklerna på teatrarne finns en otalig mängd casö chantants. De mest besökta af dessa äro Bataclau, Eldorado och Aleazar, alla med storartad eklärering, men medelmåttiga artister. På affischerna och genom tryckta puffar, som utdelas, tillkännagifves visserligen att entren till dessa ställen är fri, men så snart man förtär något, måste man lemna 1 franc 50 centimer i öfverbetalning. Eljest är det märkvärdigt hvad här är ondt om s. k. gratismusik. I Palais-Royals och Luxembourgs trädgårdar blåsa visserligen ett par musikkårer mellan 5 och 7 på eftermiddagarne, men det finns icke en enda restauration, der värden består taffelmusik, såsom t. ex. på Hasselbacken i Stockholm, eller attonkonserter, såsom i Trädgårdsföreningen i Göteborg. Här finns visserligen en större konsertpark i Champs-Elyses; men entreen kostar 1 francs (70 öre) och i proportion till våra svenska förhållanden, anser jag det vara temligen dyrt. En sak är dock billig i Paris, och det är att fara i omnibus. Man åker genom nästan heia verldsstaden för 15 centimer (ungefär 10 öre). Man får visserligen sitta på taket för det priset och kanske med en blusman på hvardera sidan, men man generar sig aldrig i Paris. När omnibusarne först kommo i gå g i Stockholm, hade de också takplatser, ner den, som vågade taga plats der, blef så begapad af förbigående, att man slutligen ansåg det genant att stiga upp på taket; och så försvunno platserna af sig sjelfva. Här äro platserna på taket så eftersökta att de ständigt åro fullsatta och att det mången gång är behöfligt att tinga på dem på törhand vid någon af stationerna. Det finnes ingen aflägsen trakt i Paris, dit man ej kan komma med omnibus. Som himlen har klarnat nu igen och vär men likväl ej tycks vara tryckande, vill jag just begagna mig af den omnibus, som om en stund passerar förbi mitt fönster, för att begifva mig på en liten utflygt till Boulognerskogen; och der träffas vi kanske härnäst. —ell.