Göteborgsposten – 9 augusti 1869, sida 2

— Härigenom bevisas huru osäkra do menskliga beräkningarne äro, sade han till m:me dEscorval; hvad vi untogo skulle störta oss i olyckan, skulle tvärtom rädda oss. Abbå Midon tillskref denna lyckliga förändring uteslutande brytningen mellan marquis de Courtomic i och hertig de Sairmeuse. Huru skarpsinnig han än var, blef han som alla andra narrad af skenet. Han tänkte hvad man helt högt yttrade i trakten, hvad tillochmed officerarne på half sold i Montaignac upprepade : — Säkert är hertig de Sairmeuso bättre än hans rykte, och om han visat sig oförsonlig är det derföre att han lyssnat till marquis de Courtomieus förhatliga råd. Endast Marianne anade sanningen. Hon trodde sig känna igen Martials hand i allt detta. En hemlig aning sade henne att det var för hennes skull som han med en öfrverlägsen skicklighet ledde hindelserna och begagnade sig af sitt inflytande öfver sin far. — Det är för dig, Marianne, sade en röst inom henne, det är för dig Martial handlar så! ... Hvad bryr han sig om alla dessa snmmansvurna som han ej känner! ... Om han beskyddar dem, är det för att ha rättighet beskydda dig och den du älskar! ...Om han låtit sätta fångarne i frihet, är det derföre att han vill ha en förändring i den orättvisa dom som dömt baron dEscorval till döden oskyldig! ... (Forts.)