Göteborgsposten – 9 augusti 1869, sida 2

i närheten af hufvudstaden och en tunna n5 råg har torgförts och sålts till 16 rdr. Från Utlandet. Under det att vi här i Europa syssla med idel små frågor och hålla mycket väser med lappande på våra författningar eller med våra dvergartade partibildningar, gör man deremot i Amerika endast i stora, kolossala problemer. Med romarne i verlden ropa amerikanarne nu: Barbarerna komma!, och barbarerna äro här kineserna. Detta tema afhandlas dag för dag i alla möjliga variationer af hela pressen, och de politiska männen börja att låta alla minor springa, för att framhålla vigten af den stora frågan. Senator Casserly från Kalifornien, en knappast halfbildad demagog af renaste vatten från Newyork, uppmanar arbetarne att skocka sig tillsammans för att hindra införseln af kineserna, Åemedan dessa äro flitiga, dugliga och anspråkslösa arbetare, och alla de demokratiska Åpoliticiblåsa i samma lur, emedan de befara att förlora herraväldet öfver den irländska omröstningsbjorden. Å andra sidan arbetas mycket, för att så mycket som möjligt påskynda införseln af kineser i massa. I Memphis Tennessee, har ett konvent haft sammanträde, för att till detta ändamål bilda ett bolag, hvars kapital skall uppgå till en million och kan fördubblas. Mr Koopmanshap från San Francisco, hvilken berömmer sig af att redan ha infört 30,000 kineser, tyckes vilja bli själen i företaget. Farorna med experimentet öfverskattas på den ena sidan lika mycket som de underskattas på den andra. Att genom en lag uppresa en oöfverstiglig, ny kinesisk mur, det skulle vara lika omöjligt som orättvist. Kapitalet begär arbetskrafter och det skall förskaffa sig desamma trån den billigaste marknaden, huru villiga demagoger, arbetare och ängsliga teoretici än må vara att slå våra institutioners anda i synen och med våld afvärja det fruktade onda. En sydstatsaristokrati, lik den som förut bestått, kan icke åter upprättas på basis af kinesiska arbetare. Södern saknar kapitaler; och sådana skola ej komma från Norden, om det gäller att anlägga plantager, ty erfarenheten har allttör tydligt visat, att jordbruksskötseln är vida fördelaktigare, än plantagehushållningen: den tillräckliga sönderstyckningen af den stora egendomen kan fördröjas, men icke förhindras genom en betydande införsel af kineser. Kineserna skola visserligen icke för den närmaste framtiden komma att spela någon politisk roll; men de skola likväl komma att bli ett farligt verktyg i demagogernas händer. Arbetarne af den kaukasiska stammen skola — såsom det nu redan sker i Kalifornien — upphetsas till den lidelsefullaste opposition mot de farliga konkurrenterna, och begäran efter skydd skall dels förena dem med kapitalaristokratien, dels föra dem i armarne på andra demagoger. Härigenom skall det onekligen bli svårt att få oroselementet inom den amerikanska befolkningen att, såsom man säger, sätta sig och att få ordnade förhållanden genom utvecklandet af en nation till stånd. Det är dessutom otvifvelaktigt, och vi hafva förut framhållit denna omständighet, att den europeiska invandringen kommer att genom den kinesiska ansenligt inskränkas, ty europ6en kan i de lägre arbetena icke bestå i täflan med kinesen. Afven detta är för Amerika en stor förlust, emedan det härigenom blir af med ett element, som medför vana vid ordnade statsförhällanden och ett visst mått al intelligens, som kineserna med deras kultur ej kunna ersätta. Lägger man härtill, att den stora tillväxten af billiga arbetskrafter måste ansenligt höja det korpurativa kapitalets makt, och batänker man, på hvilket förderfligt sätt detta redan nu i form af jernvägsbolag, banker Åe. inverkar på lagstiftningen i de enskilda staterna såväl som inom Unionen, så måste man medge, att barbarernas ankomst ingalunda kan af amerikanarne ses i couleur de rose; men man har hvarken rätt eller förmåga att hindra den. En stor del af de högre bildade gammalamerikanarne hoppas, att den kinesiska frågan skall erbjuda en god anledning att stöta den allmänna rösträtten från de naturliga rättigheternas tron och införa förnuftiga inskränkningar, hvilka naturligtvis icke skola grunda sig på race och färg. Den kinesiska invandringen kommer att betydligt underlättas genom de stora jernvägsföretagen, hvilka dels äro redan stadda i utförande, dels äro till planen uppgjorda, uppmuntrade genom Stillahafsbanans framgångar. Dessa företag skola neml. dels locka kineserna genom de tillfällen till arbete, som de lemna, dels bli ett mäktigt medel att efter hand sprida dem kring den stora Unionen,