Göteborgsposten – 6 augusti 1869, sida 1

FERRSRAR 010 1 RRD 2— ) Ä f teTf eäcU.A —— präktigt motstycke till pysen-pip-rökaren dernere i reservsalen. Och belysningen sedan genom den gröna gardinen till venster, med reflexen på den öppna bibeln, glasögonen och den mutters plats bevakande katten, hvilken, så konstigt det än låter, liksom tyckes antyda: vatt när katten är borta, dansa råttorna på bordet. Men tiden ilar, huru ogerna vi än vilja det, måste vi slita oss lösa från detta konstverk, i ordets egentligaste betydelse. På denna vägg finna vi under N:o 5 och 6 tvenne brännande, afrikanska miniatyrer af H. A. Ankarkrona, N:o 249, en fint målad ehuru icke fullt klar genre: Oväntad upptäckt af Saloman, der man nästan är frestad tro, att konstnären afsett att lemna en autograf a la G. v. Rosens i nästa rum, N:o 51 ÄFiskarens hemkomst af Brusewitz, i vårt tycke den bästa af de taflor som utställningen innehåller af denne målare och N:o 27 en rätt förtjenstfull marin, Storm i Stockholms skärgård at Alb. Berg, samtlige sålda. Längst till höger hänger N:o 224 ett vackert, men kanske något bjert landskap Motiv från Hardanger af A. Rasmussen samt N:o 42—44, trenne mindre taflor at S. A Blombergsson. Begifva vi oss nu öfver förstugan in i rummet N:o IV trapperas vi oemotståndligt af N:o 236 En autograf af G. von Rosen, konstnärens eget porträtt, framställdt i en högst egendomlig, djers, men genialiskt tänkt belysning. Till höger hänger N:o 205 Nordenbergs Söndagsmorgon i en skånsk klockstapel, ett stycke alltför kändt och värderadt för att här behöfva påpekas. Vidare N:o 18 en stor, på effekt anlagd marin af norrmannen Henneter, ännu ett stycke öckenlif af Ankarkrona och tvenne landskap af Blombergsson. I rummet N:o V dragor N:o 315, Winges Ingeborg, företrädesvis uppmärksamheten till sig. Vi hänvisa rörande denna blifvande prydnad för Musei tafvelgalleri till Victor Rydbergs uppsats i N:o 165 af II-T. Öfverst till venster om denna tafla mötas vi under N:o 62 för första gången af 4. L. Cantslers volidligi gråbrunvioletta och mörkgröna dukar, hvilka ge ett mycket ofördelaktigt begrepp om edet sköna Italien. Ja, så säger Aftonbladets stränge, men oftast rättvise konstkriker, och vi instämma; dock pligtskyldigast öfverensstämmande med denne i att Ävi icke vilja bestrida att de kunna vara tomligen naturtrogna-. N:o 199, Nyårsvisit i ett skånskt prestbus, af Nordenberg påminner i hufvudsigurerna: prosten och adjunkten, åtskilligt om samme konstnärs ÅTionde möte, måhända är detta orsaken till att intrycket deraf blir en smula matt. Dengodmodiga humor som är denne konstnär medfödd förnekar sig emellertid icke i vissa detaljer: det inträdande bondfolkets förlägna men välmenande grin, tvärsäkerheten hos pojken med förnings-kakan, den intagande barngruppen vid prostfars fötter, den halft norbranda brasan i den landtliga, grönglaserade kakelugnen, utsigten genom fönstret ät den snöbetäckta nejden med kyrkan längst i bakgrunden, den öppnade hvardagsskänkeos uppdagade hushållsmysterier, äro pointer fullkomligt i kostymen — men ändå kunna vi omöjligt frigöra oss från jemförelserna med Tiondemötev. Till höger ha vi öfverst N:o 63, ytterligare en Cantzlare och derunder N:o 250 Salomans ÅPlickor framför ett butikfönster, en tafla, som vi förut varit i tilltälle att omnäuma. Till venster på långväggen gör N:o 191 Vinterlandskap at Niels Möller ett my eket behagligt intryck: bland utställningeus mångfaldiga vinterstycken med bladlösa, spöklika träd gör det riktigt godt att här träffa på lite grönt under snön. Det ligger någonting djerft och oförväget i denna utsigt trån ett af naturtrappstegen till Norges Kjeldeoch när den brännande rötmånadssolen sticker på genom HElementarläroverkets fönster kanner man sig nästan srestad att hoppa in bland de glänsande snodritvorna, att åka bana på den isbelagda bergsjön der till höger. Eller behagas det kanske hellre ett uppfriskande bad? I så fall står taflan straxt bredvid, N:o 68 Cederyrens Svenska krigsfartyg å 1700talet klargöra efter batalj till tjenst med ett ganska inbjudande vatten. Ni törs icke? Märk noga efter bataljon, icke före eller under — — — ni löper sålunda ingen risk! IIvaba: Vattnet är för gammalt, nå, det var en annan sak! Kommer så ett färskt vatten, N:o 67, C. G. IW., Carlemans Parti vid Ringsjön i Skåne, med hvars grönhet och dekorationsmessiga anordning vi ha svårt att förlika oss. Til höger om ingången finna vi N:o 193, Parti från Blumlis Alp af Niels Möller, djers men tilldragande som allt af denne konstnär. Vi spatsera nu åter in i stora salen och börja vår rund till höger. Dessförinnan skän