Göteborgsposten – 6 augusti 1869, sida 1

om hertig de Sairmeuse följt sin ogen otålighets ingifvelser, skulle han genast låtit spänna en häst för ett åkdon och begifvit sig i väg. Men kunde han anständigtvis så plötsligt öfvergifva marquis de Courtomieu, som mottagit hans gästfrihet, och m:me Blanche, hans sonhustru? Om han ändock fått sett dem, talat med dem, förberedt dem... Han försökte detta förgäfves ... M:me Blanche hade stängt in sig och vägrade att öppna; marquisen hade intagit sängen, skickat efter en läkare som åderlåtit honom, och han förklarade sig ligga för döden. Hertig de Sairmeuso underkastade sig derföre ännu en natts ovisshet, som för en sådan karakter som hans var verkligen odräglig. — I morgon efter frukosten, sade han för sig sjelf, skall jag nog finna en förevänning att under några timmar aflägsna mig utan att säga att jag går att uppsöka Martial ... Han behöfde ej göra sig detta besvär Följande morgon klockan nio, då han slutat kläda sig, kom man och förkunnade honom att herr Courtomieu och hans dotter väntade honom i salongen. Öfverraskad skyndade han att nedstiga ... Vid hans inträde reste sig marquis de Courtomien, som varit sittande i en fåtölj, stödjande sig mot taut Mådies axel... M:me Blanche steg emot honom med hastig gång, så