Göteborgsposten – 6 augusti 1869, sida 1

Herr Lecoq 5). Roman af Emile Gaboriau. (Ötvers. sr. Franskan.) Efter de fruktlösa efterspaningarne i grannskapet hade han återvändt till stora slottsgalleriet, som han med ursinniga steg mitte. — Att försvinna sjelfva bröllopsnatten, upprepade han, att tillbringa den ute, att ej visa något tecken till att man lefver, något sådant har man ännu aldrig sett, jarnibleu! aldrig ... Han dignade ned af trötthet, efter ett anfall af vrede som räckt en natt och en dag, då man bar till honom ctt bref från hans son... Det var kort. Martial gaf ej sin far någon förklaring; han omnämnde ej ens brytningen som han tillkännagifvit för sin hustru. Jag kan ej begifva mig till Sairmeuse, herr hertig!, skref han, och dock är det af yttersta vigt att jag får träffa er. Jag hoppas att ni skall gilla mitt beslut, då jag framställt de skäl som dikterat detsamma. Kom derföre till Montaignac, ju förr desto bättre, jag väntar er.