Göteborgsposten – 6 augusti 1869, sida 1

— — e?— f:r— -— i en stor salong påträffade vi en person i färd med att der restaurera förgyllningen öfver dörrstyckena. Han gjorde sig icke skyldig till någon öfveransträngning. Ursäkta?, sade jag, hvad har herrn i dagspennning? — Lumpna 4 rdr!, svarade han. — Det var Just icke mycket för en man med så stor skicklighet, anmärkte jag, men om alla utgifterna för den stundande högtidligheten hopräknas, så uppgå de nog till en ganska betydlig summa. — Ja det begrips, svarade han, men den kommer till slut på våra debetssedlarr. — -Visserligen, invände jag, men derföre betalar jag inte min debetssedel. — Ja inte jag heller, svarade han mycket tvärsäkert. Precist på slaget tio i Söndags förmiddag gick storfursten Wladimir ombord på den ståtliga ångyachten Standard, hvilken straxt derpå under väldig kanonsalut satte sig i gång. Storfurstens afresa anträddes så tidigt på dagen af det skäl att icke saluteringen skulle störa gudstjensten i hufvudstadens kyrkor. Bland storfurstons betjening fanns tvenne som talade svenska ganska väl. En af dem var född i Finland, den andre i Petersburg, men son af en der bosatt svensk familj. Besättningen på Standard bestod naturligtvis af utvaldt folk, och gemenskapen skickade sig utmärkt väl här samt blef äfven mycket välvilligt bemött äfven af den lösare befolkningen, hvilken under hela testtiden skickade sig berömvärdt stillsamt. I ett föregående bref antydde jag att praktvåningen i ryska ministerns hotell (f. d. Fersenska palatset) iordningställdes för storfurstens emottagande. Men på konungens uttryckliga begäran bebodde storfursten en våning på slottet. Om någon ännu för 25 år tillbaka skulle hafva sagt att man i Sverige 1869 skulle kunna färdas 67 mil till lands på 19 timmar och 17 minuter — och noga räknadt på ändå kortare tid — så skulle det sannolikt förklarats såsom mindre troligt. Emellertid till: ryggalade det extratåg som konungen och drottningen af Danmark begagnade för sin bemresa, vägen mellan Stockholm och Malmö på ofvannämnde tid, och likvisst gjordes åtskilliga uppehåll under vägen, det längsta uppehållet vid Gnesta der de kungliga personerna klädde om sig, ty konungen at Danmark ansåg sig af grannlagenhetsskäl icke böra lemna Sveriges hufvudstad civilklädd. Under det att väderleken under hela festveckan var den herrligaste man kunde önska, inträffade rognväder samtidigt med bantågets afgång, och hela natten mellan Söndagen och Mändagen var så mörk, att man befarade att bantågshastigheten möjligen skulle af försigtighetsskäl minskas. Men så skedde ej, och de höga resande inträffade å beräknad tid i Malmö. Det unga fursteparet tillbringar nu tiden i ro och stillhet, omvexlande på Haga och på Ulriksdal. Konungen och drottningen skola icke samtidigt med kronprinsen och kronprinsessan af Danmark nu besöka Köpenhamn. Drottning Lovisa anträder genast efter det unga fursteparets atfresa en utländsk resa för att besöka sina föräldrar. Prinsessan Fredrik, drottningens moder, har varit högst betänkligi sjuk, så sjuk att under sörmälningshögtidligbetens första stadium ingick en högst oroande underrättelse; men nu lärer H. K. II:s helsotillstånd något förbättrate. På hemvägen la rer drottningen skola besöka Köpenhamn. Konung Carl begitver sig snart till Bäckaskog, der äfven kronprinsen och kronprinsessan skola tillbringa några dagar före deras högtidliga intåg i Danmarks hufvudstad. Under konungens besök för ett antal år sedan i Norrland, föll H. M:t på den vackra idken att i det nordligaste Sverige låta anlägga en mönsterfarm, som benämndes Åminne och som ställdes på aktier. Den är nu försatt i ett utmärkt godt skick. Aktionärernas enda vinstutdelning har bestått i en glad middag hos konungen hvarje år bolagsstämma hållits och i medvetandet att de uträttat något godt för den ort der Åminne är beläget. Nu lärer bolagets afsigt vara att skänka mönsterfarmen till länets landsting, som der skulle inrätta en landtbruksskola. På förmånligare vilkor har väl intet län blifvit satt i tillfälle att erhålla en dylik undervisningsanstalt. Häromdagen tillbringade jag några angenäma timmar i Konstföreningens utställningslokal, under beskådandet af de svenska konstnärernas brudgåfva till kronprinsessan Lovisa. Den består, som ni redan känner, af en vacker samling oljeskizzer, aqvareller och handteckningar. Flera af dessa arbeten äro utomordentligt täcka. många originella och några