Göteborgsposten – 5 augusti 1869, sida 1

tänkto att han, genom att göra hvad hans dotter bad honom om, skulle pu det grymmaste sätt hämnas pu Martial och vanhedra honom, som sa föga brydde sig om andras heder. — Mä göra!... sade han. Du fordrar det, jag . att skrifva ... Hans dotter bar skyndsamt till honom bläck och pennor och han satte upp sina instruktioner till öfversten för Montaignacs legion. M:me Blanche bar sjelf ner detta bref, lemnade det till en betjent och steg ej tillbaka förrän hon sag honom rida bort dermed i galopp. Hon begaf sig nu till de rum som blifvit ställda i ordning för henne och som Martial uppfyllt med lyxartiklar. Allt der bidrog att öka den stackars öfvergiluas förtviflan, att aterupplifva hennes hat... Hennes kammarjungfrur ville afkläda henne, men hon skickade bort dem och stängde in sig med tant Medie i denna bröllopskammare, hvarest endast brudgummen lattades Hvilande i en fåtölj erinrade hon sig med ett slags raseri det öfverdrifna smicker, för hvilket hon varit föremål i det kloster der hon uppfostrats, Da gjorde man allt för att öfvertyga henne om, att hon till följe af sin börd, förmögenhet, qvickhet och skönhet borde bli lyckligare än andr: a ... Och det var henne som denna oerhörda, otroliga olycka hände att bli örvergifven sjelfva bröllopsnatten ... Ty hon var öfvergifvon, hon tviflade ej derpa...