Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Örvers. fr. Franskan.) Nartial hade visserligen genom sina öppna bekännelser förstört hans politiska lycka, men å andra sidan var ju marquis de Courtomieu orsaken till att man anklagade en Sairmeuse för ett förräderi, som väckte hans alsky. Sittande i en fåtölj, med af vrede sammand letsdrag, följde han med blicken domestikernas rör m:me Blanche inträdde. Hon ställde sig framför honom med korslagda armar och yttrade i dof ton: — Hvem har qvarhållit er här, under det jag ensam na anIser då varit blottställd för de sista förödmjukelserna? ... Ahl... om jag vore en man!... Alla era gäster ha flytt, min herre, alla! ... Herr de Sairmeuse reste sig häftigt upp. — Nåväl! utropade han, må de draga för f-n i vald! ... Af alla de gäster som lemnat hans salonger och derigenom brutit med honom, fanns det nemligen ej en enda som hertig de Sairmeuse saknade. Han visste nog att han cj hade en enda vin, han, hvars utomordentliga högmod ej erkände någon jomnlike. ) Forts. fr. N:o 176.