Göteborgsposten – 4 augusti 1869, sida 1

sinnes i hans nya lager. Och icke endast gamla plagg, utan ofta nog splitter nya, som j kanske den ena timman blitvit tagna på kredit i någon butik, för att nu på detta sätt förvandlas i kontanter. Det kan ju hända att man beslutat äta en finare middag med några vänner, eller att man har en mitress, som ön; skar ett nytt garnityr, och restauratörer och I guldsmeder äro långt ifrån så fallna för att skrifva upp som t. ex. — skräddare. En framstående art utskrikare äro sådana, som locka folk till butiker, der man kan tå allt hvad till en fullständig beklädnad Man ser en elegant butik med dockor j i H uppställda i fönsterna och vid ingången. Dockorna äro helt och hållet klädda efter senaste modet. Rundt omkring dem ligga de olika persedlarne utbredda och försedda med stora lappar, hvarpå priserna ärv utsatta. Framför dörren står en herre och skriker ut varorna. Ställer man sig och studerar de olika priserna, tinner man allting ofantligt billigt och, på uppmaning af herrn vid dörren, stiger man in. Inkommen mottages man af en annan herre, som frågar hvad man önskar. Sedan man sagt sitt ärende, hänvisas man till en tredje herre, som vid en pulpet framräcker några priskuranter och bjuder på en cigarr, ifall man be hagar röka, samt slutligen, efter åtskilliga förtrågningar, blandade med komplimenter, isynnerhet om man är utlänning, ropar genom ett rör till en fjerde herre, som är stationerad så och så många trappor upp eller ned. Ändtligen är man i den afdelningen, der de ettersökta plaggen finnas. Den tjerde herrn utvecklar all möjlig artighet, hvarar man till sist känner sig så öfverhopad, att man omojligt kan vara nog oartig tillbaka att icke kopa någon af artiklarne, afven om priserna skulle vara dubbelt högre än de på skyltarne utsatta. Det man erhåller är naturligtvis af en mängdubbelt bättre qvalitet och håller i tjugo, Ja, tretio år minst! De inre forsäljningslokaterna äro dock vanligen upplysta med gas, och, när man en gång lyckligt och väl kommit hem med sin vara, händer det icke sällan att man blitvit lurad både på det ena och det andra. Satter man sig på ett kafö vid vågon al de större boulevarderna, blir man invm några vgonblick antastad at en blometerhandlerska, som nästan med väld vill fästa en blomma i knapphålet på rocken, och det under en ström uf valtalighet om ens nobla utseende m. m. Det fattas bara hederslegionens band, för ati min herre skall vara en fullständig genuinomme, säger hon; men med en röd nejlika är den saken hjelpt tills vidare. Ibland tycker man att drilten är för skarp och snäser al den osterhängsna pratmakersh an; men i do llesta fall nödgas man mottaga hennes biomma. Detta har gjort att det numera nastan blisvit ett mode att bära en röd blomma i knapphåset, och vid en slygtig blick på eloganterna tycker man att hvaronda en är dekorerad mod noderslegionens band. Om en gata skall läggas om, så alt den i följd derat for någon tid afstänges tör åkande, passar genast en hop schackrare på och slår upp sina improviserade butiker bland grushögarne. En sådan gata företer en egendomlig bild. Insvept i asfaltrök och ackompagnerad af gatläggarnes hammarslag häller hvar och en af de olika forsäljarne långa tal tör alimänheten, som icke skyr att klattra fram trån de närliggande gathörnen. Nyfikenheten att höra på lockar dem slutligen att handla. Ja, knappt har ett nybygdt hus hunnit tå yt:ermurarne färdiga, förrän man ser nedersta våningen fullproppad med bord, tyllda med balvanoplastiska saker, tvålar, pomador, bly ortspennor, kautschuksballonger, liktornsplåster 0. s. v. IIvarje bordegare betalar några sous i hyra om dagen och så håller han på och pratar om sina varors förträfflighet på den platsen, anda till lokalen skall inredas för sitt riktiga ändamäl och han måste packa in och lörslytta sig till en annan marknad. I Quartier latin ha antiqvariska bokhandlarne sina hyllor inpassade i husens ytterväggar och gå der fram och tillbaka på trottoaren, pekande på böckerna och uppradande namnen på författarne m. m. Såsom bekant, hafva husens nedersta våningar, efter det nya byggnadssättet, inga mellanväggar, utan hvila de ötre etagerna på jernpelare. Dessa jernpolare inneslutas på flera ställen endast al luckor, som kunna lyttas bort, så att det hela är en öppen passage om da