Göteborgsposten – 4 augusti 1869, sida 1

Bref från Paris. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Paris d. 21 Juli. ) Då jag på min utresa från Sverige besökte Köpenhamn och Hamburg, blef jag icke litet förvånad öfver åtskilliga månglares sätt att marschera kring gatorna med sina varor och helt högt utskrika dem till salu. Sådant äro vi svenskar fullkomligt ovana vid och vår goda och vaksamma polis skulle med all säkerhet genast i finkan tysta munnen på den, som vågade göra ett försök att uppträda som marktschreier. Do enda, som stå öfver lagen i det faliet, äro Stockholms tidningskolportörer, och det är icke utan, att mången känner sina fina nerver alldeles fasligt besvärade al dessa pressens skrikhalsar. Huru oskyldigt är dock ej detta väsen både i Skandinavien och Tyskland emot i Paris. Gatuskriket i Paris utgör en stor del at stadens liflighet. Man skulle dö af ledsnad, om icke — jag menar nu förnämligast sommartiden, då säsongen i allmänhet är mycket stillsam — månglarnes aldrig tröttnande uppsinningsförmåga oupphörligen hade något nytt att bjuda på. Jag har för roskull lust att framdraga några exempel. De mest vanliga typerna äro uppköpare af gamla kläder, frukthandlare och solfjädersförsäljerskor; dessa senare äro så talrikt representerade, att man efter ett par dagars vistande här knappast ger akt på dem, om de också skrika en ända in i örat. De uppehålla sig mest på de stora promenadplatserna och på kasserna. Frukthandlaren fraktar sina varor på en dragkärra och vid hans rop utkomma matmödrar och tjensteflickor ur husen, samt göra sina uppköp vid trottoarkanten. Uppköparen af gamla kläder ser mycket mystisk ut. Han blickar liksom i smyg upp till våningarne, sedan han genom ett rop: ÅMareland d habits ! tillkännagifvit sin närvaro. Märker ban då en hvit näsduk eller något annat, som viftar från ett fönster, ilar han snabb som en fisk in genom porten och är snart öga mot öga med örsäljaren. Det kan mången gång vara lustigt 108 att se hvad han tör med sig, då han komner tillbaka. Ända från skjortan till hatten Ä ) Införandet fördröjdt till följd af bristande utamme. Red. af G.-P.