Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 27 Juli. Ett allmänt folk möte på Ålsten, ett stormöte vid Skanstull — se der hvad jag hade att vilja på i Söndags. För begge var det uppgjorda programmet lockande. Vid Ålsten utgjorde frågan om religionsfrihetens gagnelighet eller skadlighet oför siderneslandet den tredje i ordningen. Af mera framstående vigt hade man an-ett dels der: hvilka förändringar i riksdagsordningen anser mötet önskvärda, för att nationen i sin helhat skall kunna anse representanterna vid riksdagen såsom sina ombud: (onekligen en ganska kuriöst formulerad fråga!); dels den: Åansemötet den nuvarande röstberikningen vid afgörandet af kommunala ange lägenheter öfverensstämma med billighet och rättvisa? Dessa begge trågor utgjorde n:o 1 2 i program met. Annars anses och försäkras religionsfrihetstrågan vara af valdra största hig:. tt Men hvad som egentligen gjorde mötet vid Ålsten företrädesvis inbjudande, var at kandidater vid det blitvande riksdagsmmannavalet i hufvudstaden skulle uppnämnas, pröt vas och antagas. Stormötet vid Skanstull var af helt annan karakter. Inbjudningen dertili hade utgått från Arbetaresöreningen Fem bröder, som kallade varbetare och tjenare af alla stånd, och i afsigt vatt lemna fullständig upplysning om landets dåliga ställning, samt möjligheten at dess förbittring från nöd och elände, ätvensom anskaffando af nödigt arbete för nödlidande familjer. Inbjudningen var undertecknad af F. E. Ljungdahl, föreståndare — antagligen i ofvanpämnde förening. Då jag emellertid i mitt förra bref hade lofvat att öfvervara Ålstensmötet, nödgades jag försaka stormötet vid Skanstull. Vid pass kl. 11. således en timma ester den för mötets öppnande utatta tiden, ankom jag till Ålsten på en ångslup, hvars hefälhafvare var mycket miesbeläten med sin resa, ty