Göteborgsposten – 31 juli 1869, sida 1

Det hjertliga mottagande, som kom hr Willman till del, finner icke allenast sin förklaring som ett naturligt uttryck för allmänhetens glädje öfver att få förnya bekantskapen från tidigare dagar, men bör äfven anses som en pligtskyldig tribut gentemot en konstnär af så framstående rang och betydenhet. Det är här icke allenast de herrliga naturgåfvorna: röstens imposanta kraft och klangfullhet, vi beundra, men i ännu långt högre grad det fulländade mästerskapet i dess behandling. Två takter äro tillräckliga för att öfvertyga oss om att mannen är en sångare par excellence. Vi lyssna till hans föredrag med den outsägligt välgörande känslan af att kunna helt och hållet hängifva oss, utan att någonsin riskera att bli ryckta ur illusionen genom en osäker intonation, en förfuskad passage eller annat liknande. Otverallt. till och med i de krångligaste löpningar och pa r samma hårfina renhet, samma säkerhet och egalitet. Och kommer så härtill, att alla dessa utmärkta rtekniska egenskaper bilda underlaget för ett i hvarje hänseende mönstergiltigt och derjemte dramatiskt lifligt föredrag, så blifver det, som sagdt, lätt förklarligt, att hr Willman är mannen till att hänföra sitt auditorium till en förtjusning sådan som den, hvartill vi igår voro vittnen. Men också hans konstbroder besitter i en sällsynt grad vilkoren för att intaga sin, eller måhända rättare sagdt, vår publik med storm. Vi veta icke, om det har gått andra på samma sätt som med oss, men vi kommo vid strids ovilkorligen att tänka p på Jerichos murar. Det är en malm och en timbre i denpa röst, som när hon på allvar ljudar fram, verkar som en fanfar; vi ryckas med i bemotständligt jubel. Hr Lundqvist är omiss känneligen ett så ypperligt ämne till en hjelte-tenor, att man i våra dagar länge kan få leta efter hans make! — — Det torde böra anmärkas att den som skrifvit detta är en af Norges mest framstäende musici, kompositören Grieg. Vid konsertmatinen imorgon utfsöras flera solonummer af de båda artisterna och till slut den stora duetten ur Den Stumma samt Folkvisor,