Göteborgsposten – 27 juli 1869, sida 1

det yttersta forcerad bearbetning kunna ifrägakomma och erhålla deras röster som låta bearbeta sig. Man påstår nu att den nyssnämnda vallistan öfvergifvits, att den icke skall framläggas, att blott ett par nya namn skola uppställas, neml. litteratören Hedins och kapt. Mankells. Det vittnar om både klokhet och takt åtminstone. Jag har hört fabrikör Ph. Behrling omtalas som industriidkarnes kandidat, och han blir sannolikt vald. Men huru skall det bli möjligt, att då hela hufvudstaden är upptagen af förmälningstankar, kunna åstadkomma valbearbetningar i god mening? Jo, för att kunna upprättbålla valkandidaturen — att den är både nödvändig och nyttig erkännas väl af alla — hafva 21 ledamöter af riksdagens Första kammare samt af Stockholms kommunalstyrelse utlyst ett valmöte till den 2:dre Augusti på aftonen. I den påföljande dagens tidningar skola således kandidaterna uppgifvas, och om aftonen skola valmännen tillverka sina voteringssedlar. Men huru förfara om vid valmötet stridiga meningar uppstå om vissa kandidaters uppställande på listan? Jag har träffat personer, som för ingen del vilja medgifva att kandidaterna skola uppställas i alfabetisk ordning, emedan deras kandidater då komma så långt ner på listan. Troligen skola tidningarne anse sig oförhindrade att gå händelsen (valmötet) i förväg, på så sått, att de till ledning för valmötet uppställa kandidater. Endast derigenom förmå tidningarne bibehålla sin supremati och understödja sina politiska vänner. Af en redan inträffad bändelse kan man utan förhastande draga den slutsats, att frih. Liljeneranta politiska vänner äro oroliga med afseende på hans återval. Dagens Nyheters skrifkunnige vän skyndade redan förl. Thorsdag att i en ledande artikel, som ställdes främst i bladet för bättre verkans skull, dels insinuera att öfverståthållaren frih. Bildt skall hafva inverkat på magistraten att utsätta riksdagsmannavalet så tidigt, allenast för att derigenom hindra frih. Liljeneranta, som vistas utrikes, att här personligen kunna utföra sin talan och bevaka sin rätt vid valet; dels underrätta allmänheten om frih. Liljencrantz utmärkta förtjenster såsom representant, hvilka dock redan äro kända och erkända; dels meddela att det är bemälde friherre som förtjensten tillkommer att hafva dritvit statsrådet Lagerstråle ur civildepartementet; och dels omnämna att samme friherre skall vara offer för både hat och intriger af samma art för hvilka grefve C. H. Ankarsvärd på 1820-talet utsattes. Att ställa dessa begge män i paritet med hvarandra är dock särdeles olämpligt. Grefve Ankarsvärds opposition var direkt riktad mot Carl XIV Johan personligen, och då hans rådgifvare skoningslöst angrepos visste grefve Ankarsvärd alt han derigenom träffade monarken i hjertat. Prih. Liljeneranta deremot kan ej förevitas hafva anlagt sin opposition så, att den egentligen berört Carl XV, men väl hans rädgifvare, och då klyftan emellan Carl Johan och grefve Ankarsvärd allt mera vidgades, visade sig deremot otvetydigt vid slutet af förliden riksdag, att klyftan mellan H. M:t konungen och frih. Liljencrantz hunnit igenfyllas, hvilket dock icke behöfver förhindra friherren att fortfarande göra opposition mot ministören De Geer. Om Dagens Nyheters åtgärd, att särskildt och på sätt som nu skett plädera för frin. Liljencrantz återval, har varit klokt, är ej så lätt att afgöra; men jag föreställer mig, att frih. L. skall önska att rekommendationen ut förts med mera takt och finess. I ett afseende är det till d. 2 Augusti utlysta valmötet olikt alla dylika som här hållits. Mot detsamma har man väl, icke såsom ett gravamen, utan blott såsom en kuriositet, anmärkt att de 21 inbjudarne — alla välbehållna män — ansett nödvändigt fordra 25 öre i inträdesafgitt för att betala kostnaden för samlingsrum och annonser. Så står der verkligen i kallelsen som i tidningarne införts! Tro för all del icke, att dessa kostnader blifva i något hänseende jemförliga med de som förekomma vid ett engelskt valmöte. Utgiften för samlingsrummet, La Croix stora sal, uppgår icke, inklusive upplysningen, till mer än 100 rdr, och annonseringen är en bagatell. Man må nu visserligen högt uppskatta det sörtjenstfulla i Åden strängaste sparsamset, så finnes dock en gräns äfven tör den och det synes mig att den i förevarande fall öfverskridits. Ett nytt folkmöte är utlyst på Alsten till i morgon. Bland inbjudarne är utan tvifvel