Göteborgsposten – 27 juli 1869, sida 1

då hvarje korrespondent eller referent skrifver och dömer enligt sin tidnings ställning och åsigter, så får allmänheten, om den vill följa med och vill förvärfva sig en fullständig uppfattning af hvarje sak, hålla flera tidningar, då deremot en var alldeles tillräckligt i den gamla goda tiden. I närvarande stund — men det är också en ganska intressant stund här, då ett nytt föreningsband knytes mellan Sverige och Danmark — hedras vår hufvudstad med en ganska respektabel samling notabla publicister från Danmark, Norge och Frankrike, och om jag ej misstager mig medför den der rike lorden, som har 2 12 mill. rdr i årlig inkomst, till och med i missväxtår, hvilka alls icke genera honom, en handsekter, hvars uppdrag är att regalera Times med korrespondenser härifrån. Den store humoristen Bögh har återkommit hit från en utfärd till Finland. Berlingske Tidende har hitsändt en korrespondent, Dagbladet och Dags-Telegrasen också hvardera en, och härom aftonen sågos äfven tidningsredaktörerna Witt, Watt och Wall sittande i glad stämning under lagerträden i Strömparterren. Afven den norske skalden Henr. Ibsen är här. Likaså en respektabel samling skandinaviska språkforskare, som vi skola äta på, men icke äta upp, om Måndag på Alhambra, och dricka med och bedja dem vara hjertligt välkomna. För alla dessa resenärers besök ha vi de lättade kommunikationerna att tacka. Ja väl. Men också att folk har bättre råd att resa nu än förr. Neka ej dertill. Resande af alla upptänkliga dimensioner hitströmma med alla lägenheter och på de offentliga ställena hvimlar grupper af främlingar. Hotellerna äro redan upptagna och afsven de privata boningarne tagas i anspråk. Vid middagstiden i går anlände ryska ångfartyget Alexander II direkte från Riga, medförande 104 passagerare för att öfvervara förmälningen. Kanske är det en synvilla, men en del af dessa passagerare förefalla högst kuriösa; vore deras klädsel mera efter samma snitt, så skulle man kunna taga dem för engelsmän på återvägen från en resa genom Saharaöknen. Men kanske ha de icke ännu packat upp sina kotfertar. De förmögnaste bo i land, de öfriga ombord på fartyget. Men äfven bland alla dessa resenärer kan man lätteligen göra den iakttagelsen, att de på kaleerna förtära hvad som är billigast — nemligen öl. Dröja de här något och bli de mera hemmastadda, så öfvergå de kanske till punschen; men länge torde det dröja, och deras vistelse här blir endast några dagar. Midt under den glädje som vi väntat och den hvaraf vi redan njuta, kom budskapet om Måns Månssons död. Den glade skalden, den rike humoristen fann sin graf i Mälaren. Han stod nyss så stark och glad ibland sina talrika vänner! Efter en lång bana, törnbeströdd mer än den stora allmänheten anade, var han nära målet för sina studiers vid universitetet afslutande — och så kom döden. Ingen, såvidt jag kunnat erfara, håller Stockholms magistrat räkning för dess raska initiativ i afseende på riksdagsmannavalet. Magistraten hade icke behöft brädska dermed, och genom valförrättningens utsättande till slutet af Augusti hade många insinuationer om intriger förekommits. Troligen har magistratens enda bevekelsegrund varit att få en förrättning verkställd, som i alla fall måste företagas, för att sedan kunna återgå till de vanliga göromålen. A andra sidan synes mig alt man väl strängt klandrat magistratens åtgåälrd, och i hög grad taktlöst har den tidning lörsarit, som antyder att man genom valets utsättande till d. 4 Augusti icke har nog tid för de nödiga och ösliga bearbetningarne för valen. Erfordras då så energiska bearbetningar nu? Hafva hufvudstadens representanter vid förra riksdagen skickat sig sä, att de törverkat det allmännas förtroende, att deras återväljande ej kan komma i fråga? Eller är hufvudstaden så rik på talanger med karakter, eller på karakterer med talang, att man kan, med förbigående af de tretton som representerat hufvudstaden, uppleta andra tretion i de förras ställe? Jag har sett en vallista, enligt förmodan uppgjord inom det nyliberala partiet, men jag kan ej finna att de nya namnen som på dem förekommo, med ett enda undantag, äro af någon synnerlig valör. Deras svaghet, att icke säga vanmakt, som äflas att bjuda på nya namn, ligger just deri att de nödgats