Göteborgsposten – 27 juli 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Ötlvers. fr. Franskan.) Äfven Maurice läste om detta bref två gånger, innan han lemnade det tillbaka. — Nåväl!... min vän? ... frågade Marianne. Han stod ett ögonblikk tyst och yttrade derefter i af sinnesrörelse dämpad ton: — Du kan ej vägra, det skulle vara orätt! Hans rörelse var så stark, att han kände sig ur stånd att dölja den, utan måste gå ut. Han var betagen af förvåning och beundran öfver själsstorheten hos denne bonde, som efter att ha räddat hans lif vid Croix-dArcy hade ryckt baron dEscorval undan dödsstraffet, som dog derfor att han ej kunde bli älskad, som aldrig låtit en enda klagan eller förebråelse undfalla sig, och hvars beskydd öfver den qvinna han tillbedt sträckte sig på andra sidan grafven. Då Maurice jemförde sig sjelf med honom, fann han sig obetydlig, medelmåttig ovärdig... Store Gud! om denna jemförelse någonsin uppstode för Mariannes tankar!... Huru bekämpa, huru undvika detta förkrossande minne!... ( Forts. fr. N:o 169.