Göteborgsposten – 23 juli 1869, sida 1

ÄA WWA — ——— hafva erinrat. om ej förhållandet vore, att riks bankens utelöpande se elmassa i sommar icke obetydligt minskats. Orsaken dertill kunde Jag ej fatta, och tillsporde derföre en bankkarl om saken. Bland orsakerna till nyssantydda förhållande omnämnde han, att under loppet af ett par månader har vanligen två gänger i veckan uttagits silfver, dels myntads, dels i plantsar, för 50,000 ända till 130,000 rdr, som genast exporterats. På sådant sätt ha redan minst 2 mill. rdr gått ur landet. Man vet med visshet att denna export icke skett för att liqvidera någon varuinförsel, utan helt enkelt såsom en handelsspekulation, enär silfret blifvit nedsmält. Bankens förlust på denna askär beräknas till minst en 4, (slagskatten ensamt är 4 7;); men exportörens vinst, sedan fraktkostnad, assurans och ränta afdragits, lärer icke uppgå till mer än en femtedels å en sjettedels 7, och kanske till ändå mindre, således en obetydlighet för hvarje sång, men dock, längre tid fortsatt, ej att försmå, enär med denna i sig sjelf ganska enkla affär alls ingen risk är förbunden. Ni torde fråga, hvarföre icke denna singuliera export omnämnts i tidningarne Åmed ogillande. Jo, emedan den icke nu verkställts af Stockholms enskilda bank, ty då hade nog larmtrumman konast satts i gång, utan af en medlem af Stockholms börs och till börden icke-svensk. För närvarande vistas här, för att studera svensk byggnadskonst, en utmärkt arkitekt, prof. K. från Mänchen. Ilan har på hitresan uppehållit sig två dagar i Lund, der han tillbringade mesta tiden i Domkyrkan. Han kan ej nog loforda det utmärkta sätt, hvarpå det älderstigna och ytterst bristfälliga templet nu restaureras. Icke nog med aw kyrkans ur sprungliga stil med stor noggrannhet återställes, men sjeltva restaureringsarbetena utföras med en djerfhet, som skulle kunna kalas öfvermodig, om det ej visade gig att hvarje åtgärd är grundad på den omsorgsfullaste prökning. Då jag omnämnde att den vid Domyrkan anställde arkitekten, hr Zettervall, för sina åtgärder varit underkastad de mest bittra anfall, så sade prof. K.: det tager jag tör gilvet, och derpå måste han bereda sig så inge arbetet tortgår. När arbetet blir fullbordadt, så får han rättvisa, och hans namn kall öfvergå till efterverlden, då hans motståndares längesedan fallit i glömska. IIvad an mest har att befara, är att tillgångarne ör restaurationsarbetets bekostande skola taga slut, eller att en reaktion, föranledd af de stora utgifterna, skall inträffa. Om så sker, wvilket vore bedrösligt, så får han trösta sig dermed, att det som är verkstäldt i alla fall gör hans namn frejdadt, och att afbrottet icke kan blifva långvarigt, ty det ofullbordade saller allt för mycket i ögat, för att kunna lemnas åt förstörelsen. Här har prof. K. företrädesvis studerat det kungliga slottet — ett mästerverk al första ordningen, säger han — ett underverk om i betraktande tages att Sverige var ett tuttigt land, då slottet byggdes. IIVad som ibland mycket annat bevisar den utomordent liga soliditet, hvarmed slottet blifvit byggdt, är, säger han, att icke nordöstra flygeln, der kungliga biblioteket finnes, blifvit förstörd genom den otantliga tyngdmassa, som der förvaras och som ständigt ökas. Men hvad som nästan ändå mera förvånar honom, är attslottet så länge varit och ännu är i saknad aten allt mera synbart behöllig och grundlig repa ration. Ilan påvisade stora bristtälligheter, som undgå vår uppmärksamhet, troligen dertne att vi så småningom blifvit vanda vid dem och ej observera att de successive ökas. Den förestående förmälningshögtidligheten hitlockar en mängd personer och tillskyndar itven hufvudstadsbefolkningen ganska betydliga inkomster — en omständighet hvarpå dock här föga reflekteras. De flesta resande, som nu inträffa här, hitkomma icke för att ckonomisera, nöja sig icke med husmanskost och svagdricka, och derföre göra sig hufvud stadens restauranter i ordning att på ett vär i digt sätt mottaga sina gäster. Jag kännesamiljer af medelklassen, som uthyrt sina vå ningar på 14 dagar för ett pris, motavarande ett helt qvartals hyra. IIitkomna utlänningar hafva redan betingat sig ekipager för hela sejouren här, att stå för deras räkning, och det år de som betala för ett sådant af elegantaste slag ända till 150 rdr om dagen. Under det att tidningarne begärligt meddela allt hvad som afser de förestående högtidligheterna, hvilket också är ganska riktigt, — —