Göteborgsposten – 23 juli 1869, sida 1

och ånyo begåfvo sig på väg, följde af Maurice och Marianne. —Varen sörsigtiga, mina herrar, hade abbe Midon yttrat till dem... Talrika afdelningar svärma ännu omkring på fältet; om man försöljde er skulle allt vara förloradt ... Ni skulle kanhända undkomma, men vår list skulle bli upptäckt. Hundra steg från Poignots gård hade officerarne redan glömt denna förmaning. De tänkte endast på hvilket godt spratt de spelade hertig de Sairmeuse och marquis de Courtomieu. — Denne kyrkoherde är en satans slug karl!.. upprepade de beundrande enkelheten af denna list. De skrattade så att de måste stanna, då de sågo huru tafatt den person skickade sig som iklädt sig abbd Midons drägt. Båren tycktes dem nu vara lätt att bära, och med lätta steg vandrade de öfver ängar, åkerfält och vingårdar, Dikena öfverhoppades med lätthet, men för hvarje gång detta skedde hörde man en mustig ed. Det var korporal Bavois, som vid de starka skakningarne på båren förklarade att han Åslet en hund och hotade att stiga ned om man ej bar honom försigtigare. — Horu! korporal, sade de andra, ni blir buren af era förmiän, och ni beklagar er!... ni är bortklemad, korporal! De utförde till öfverdrift hvad abbs Midon ålagt dem. Han hade sagt, att de skulle visa sig i det de låtsal,