Göteborgsposten – 23 juli 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Ösvers. fr. Franskan.) Lyckligtvis fanns på ett bösshålls afstånd från huset en liten skog. Abbå Midon lät allesammans inträda dit, anbefallde dem den strängaste försigtighet, under det han gick att uppgöra med mannen, på hvilken alla hans förhoppningar hvilade. Då han hunnit in på gården, kom en liten, mycket mager man med grått hår ut ur stallet. Det var fader Poignot. — Huru, är det ni, kyrkoherde!... utropade han helt glad ... Min Gud! hvad min hustru skall bli belåten! ... Vi ha en stor tjenst att bedja er om. Utan att låta abbe Midon få tid att öppna munnen började han derefter omtala sitt bryderi... Samma natt upploppet egde rum, hade han tagit till sig en olycklig som erhallit ett sabelhugg, hvarken han eller hans hustru visste huru de skulle förbinda detta sår och han vågade ej gå att uppsöka en likare. — Och denne sårade, tillade han, är Jean Lacheneur, sonen till min gamle herre. ( Varta sr N:o 160.