Göteborgsposten – 17 juli 1869, sida 1

del 101: JO, SKOBSIOTOGCISen — — 0611 HUM följde ett anathema så ljungande, en beskrifning så hårresande (för oss, men icke för Z., ty han är flintskallig) att vi hardt när började tro, att det snart icke skulle finnas en vedpinne i hela Svea och Göta rike plus Norrland, att vi skulle bli nödsakade att bränna tor! i vår Ringners-kakelugn eler kanske tvingas att som infödingarne i Skanör elda med någonting annat. Men vi misströstade icke och fingo också vår belöning, ty våren kom och med honom de glänsande förhoppningarne om en rik skörd. Så började det envist regna vid pass en månad, hvilket föranledde vår pessimistiske vän, att, på dagen d. 20 Maj emfatiskt utbrista: IIvad sade jag nittinie om våren (han menade naturligtvis sertiniel nu blir här regn hela sommaren, ja, det är som jag alltid har sagt, våra klimatiska förhållanden åä uppoch nedvända, inga vintrar och inga somrar o. 8. v. o. s. v. Brr! Vi stoppade till våra öron och rymde fältet. Men efter regnet lät Han, som gifver de goda dagarne såväl som de onda, solen skina och ännu en gång kommo våra och millioner medmenniskors förhoppningar icke på skam. Nu lider det snart till den 20 Juli och vi frukta att vännen Z. med anledning af regnet igår skall komma fram med några nya spådomar om ösregn under bergningstiden, om af vätan förstörd säd och annat dylikt, i sin vanliga muntrande stil, men nu ge vi honom och hans profetior den och den och förmena, att en smula regn kan vara nyttigt både för andra höskörden och för vårsäden. Ty hvartill tjenar det på det hela taget, att se framtiden i svart, då det närvarande synes så ljust och löftesrikt! Då Cirkus Halvorsen, som, i förbigående sagdt, under sin härvaro kunnat glädja sig åt ganska stor freqvens och dito bifall, hvartill m:ll Olga Guierras lika graciösa uppträdande som djerfva ridt, miss Ellas produktioner, hr Sheltons jonglerier och hr Schauweckers träpezevolutioner fullkomligt berättiga, då sagde sällskap nu senast gat föreställningar i Köpenhamn, uppträdde dess starke man, hr Ernst, och utmanade Köpenhamns atleter till Brydekamp. Om vi ej missminna oss fick han emellertid vid åtskilliga tillfällen bita i gräset eller rättare i cirkens sågspånsmatta för dessa, och den offentliga Bryderen var fördunklad af de enskilde, då plötsligen Bryderkongen, en engelsman vid namn Heygst. visade sig på de offentliga nöjenas horisont för att upprätthålla sina kamraters ära. Men det gick icke honom bättre. En herkulisk -Vvortshuusholder, vid namn Safft, anmälde sig som täflande och slog Kongen i backen, så att det sjöng i väggarne. Safft var derefter en tid Köpenhamns populäraste personlighet, kärnan af folket, bar honom på sina händer, hans anspråkslösa värdshuslokal nästan stormades af besökande och visor om hans bedrift sjöngos på alla tarra-chimmer. Man berättar om Heygst, att han några dagar efter sin detronisering kom in på ett schweizeri och begärde en flaska Åmousserende Vand, men förskräckt for på dörren, då mamsellen försmädligt frågade om han behagade saft till? Men lemnom anekdoterna och hållom oss till verkligheten. Cirkus Hal vorsen kom hit och med den hr Ernst. Till en början producerade han sig endast med en förskräcklig jernstång, om, herren vete huru många skeppund, men till sist vaknade åter Bryderlysten hos honom och han erbjöd sig offentligt att hålla stången i brottningskampmed hvilken göteborgare som helst. Fem och tjuge riksdaler skulle den få, som kunde slå omkull honom, så att axlarne vidrörde marken. Och det begaf sig att en yngling, i dagligt tal kallad Kry, redan första aftonen var mannen att göra detta, publiken jublade och tjöt af hänryckning, den svenska mannakraftens ära var hätdad och namnet Kry var på väg att (inom visa kretsar förstås!) bli lika populärt i Göteborg som namnet Saffi i Köpenhamn. Men så hände sig att Kry, som för sin ålder, 20 år, onekligen besitter ovanliga krafter, då han de följande aftrarne skulle mäta dessa med hr Ernsts, ena gången icke kunde få bugt med sin motståndare och andra gången sjelf stupade i backen. Huru det gick tredje gången, igår afton, ! ha vi oss icke bekant, men ett veta vi: att det med anspråk på tillförlitlighet berättas, att sagde pseudo-Safft igår midt på blanka förmiddagen, på egen hand, utan vederbörligt tillstånd af polisen och utan att dertill ha blifvit vuppmanad, i en butik på Norra Hamngatan arrangerat en liten brottningskampr dervid 2 å 3 personer fått erfara hans i cirkus icke fullt afgjorda öfverlägsenhet i kroppslig styrka. Huru detta kunnat förenas ; med att han samma dags afton med Åvederbörligt tillstånd af polisen ännu en gång fiok framträda på arenan, det kunna vi sannerligen icke förklara. Eller skulle Kry möjligen ; vara så kry, att han rår på polismästaren, polisintendenten och hela polispersonalen? Ryktet om kämpalekarne i Cirkus Halvorsen hade naturligtvis spridt sig vida omkring, både i och utom staden, samt nådde 2 —q6— — re PA rn till slut äfven Långedrags fredliga bygder. Bums beslöt dervarande direktion för nöjena (gentilt ska det vara!) att äfven der anordna nordiska folklekar för det uppväxande slägtet. Sagdt och gjordt, man ventilerade, projekterade, annonserade och i morgon eftermid