Göteborgsposten – 17 juli 1869, sida 1

bord, tryckte vara välvilliga värdars hander i till tacksamt afsked och så åter afsted, till1 baka till staden! ! Kommo vi så till Trädgärdsföreningen. — Nå, har det varit några vidare underrättelser från Gefle, sporde genast en bekant. — ÄFrån Gefle, ja, vaserra, kommer just nu Ä derifrån, der står allting väl till. — Kommer derifrån — står väl till, hvad å det der ! för dumt prat, ska det kanske vara qvickt, I hvaba? — Blodet steg oss åt hufvudet och I i i i 1 j i vi kände oss ett ögonblick lifvade för att följa vår vän Robert Watts exempel, ni förstår, då just i detsamma en välvillig själ utbrast: Här är kanske någon mystifikation i fråga, herrarne tala kanske om olika saker ehuru med samma namn? — Jag talar om korvetten Gefle! — Och jag om staden Gefle ! — Staden Gefle, förstår inte? — vVet ni då inte, att — —1! och nu följde förklaringen på gåtan, en sannskyldig gåta för oss som firat hvilodag ute i Skärgården, sjerran Ö från alla stadens glada eller sorgliga nyheter ; och följaktligen lefde i den lyckligaste okunnighet om samtalsämnet för dagen: den förtärliga branden i Gefle. Under det vi i fröjd och gamman tillbragte några glada stunder på det vackra fartyg, som fått sitt namn etter en af vårt lands folkrikaste, idogaste och bäst bebyggda ! städer, herrskade således i denna jämmer och förtviflan, sådane som ingen tunga kan tolka, ingen penna förmår beskrifva. Mot eldens och luftens lössläppta, rofgiriga dwemoner kämpade vattnet förgäfves: menniskoboning efter menniskoboning slickades af de frossande lågorna, hvilka höllo tillgodo med allt, den låga kojan likaväl som det stolta palatset, hem efter hem föll tillhopa i en askhög, allt jemnades med Jorden! Samma mäktiga vindar som här nere i vester vänligt fört vår lilla farkost till den lugna hamnen, ilade derpå i rastlöst tåg att förena sig med kamraterna deruppe i norr för att fullborda den hemska förstörelsen! Den förflutna veckan har medfört detaljerade underättelser om hela vidden af denna förfärliga vådeld, som väl knappast eger något motstycke i vårt lands borgerliga samhällens historia. Gefle, hade i nära 100 år varit förskonadt från snart sagdt alla elds: vådor. År 1776, d. 16 September, härjades staden af en stor brand, vid hvilken, säger en förf., icke mindre än 106 gårdar blefvo lägornas rof. Öfver 50 spanmålsbodar och magasiner, rådhuset, tobaksoch segelfabriken, arbetshuset m. m. gingo vid detta tillfälle förlorade och skadan värderades till 12 tunnor guld, vid denna tid en högst betydlig summa. Genom insamlingar och stamböcker erhölls emellertid någon hjelp, äfvensom 240,000 daler kopparmynt (offentligt anslag?) till uppförande af nya publika byggnader. Och nu, öfver 600 gårdar afbrända, 8,000 menniskor husvilla, skadan uppskattad till 15 millioner riksdaler! Men vi hoppas, att hvad ofvan citerade förf. (T. G. Rudbeck, Sveriges städer 3. Del.: Norrland) yttrar efter omtalandet af 1776 års brand, äfven skall om några år kunna tillämpas på den nu timade olyckan: Der utvägar finnas, är emellertid ingenting förloradt. Staden, såsom vanligtvis händer, uppstod förskönad ur sitt bål. Ty, sedan de nedtryckande bekymren för stunden, som vi hoppas, snart äro undanröjda, skola nog utvägar icke saknas. Assuransbolagen ha trädt i stamböckernas ställe, och då, efter hvad det vill synas, man i Gefle icke försummat att begagna sig af dessa vårt århundrades icke minst välsignelserika, sociala inrättningar, kan man lyckligtvis sätta tro till ett telegram från den nedbrända staden, hvari, knappa fyra dagar efter olyckan yttras: Man hör redan hviskas om storartade framtidsplaner, och detta tyder åter på, att hopp och verksamhetslust börja ånyo vaknal!, en tirad, som för 100 år sedan nästan skulle ha klingat som en hädelse. Assuransbolagen! Ja, de, som ha sina fastigheter försäkrade i Städernas Allmänna Brandstodsbolag, de veta, minsann, nu, att de lefva! Också är det ett gny utan all ända, både af dem som behöfva och icke behöfva att gnälla! Till den förstnämnda kategorien torde med allt fog Nya Teaterns aktiebolag böra räknas. Det brandstodstillskott, som faller på nämnde byggnads andel uppskattas nemligen till icke mindre än 8,000 rdr. Snygg utgift för ett bolag med så briljanta affärer! Måhända stå vi nu ändtligen vid början till en länge väntad (och efterlängtad!) katastrof. Men, huru går det då med den glänsande säsongen nästa vinter, med hr Strakosch och alla hans nyengagerade sujetter, med teaterdirektionens loge och hr Möllers utskänkningsrättigheter? Sannerligen vi det förstå, men bara hr Strakosch är med, så äro vi lugna, ty han är karl till att reda trassligare härfvor än så. Nya Teatern skall öppna sina portar på bestämd tid, m:ll Gurly Åberg skall icke behöfva att spela Fenella, tru Zelma Hedin icke Cesarine de Miremont på Mindre Teaterns anspråkslösa scen, teaterdirektionen får behålla sin loge och hr Möller sina utskänkningsrättigheter — men de 8,000 riksdalerna? Var god och fråga någon annan. Vår vän 2. är, utom mycket annat, äfven en mäkta ofelbar väderleksspåman. Rörande denna vår väns divinationsförmåga herrskar det visserligen, som i så många andra fall här i verlden, någon meningsskiljaktighet. Man mm Ana A.