Göteborgsposten – 9 juli 1869, sida 1

— Gå rakt fram, alltid emot vinden . .. Gud beskydde er!... Farväl! Han vände sig om för att ytterligare begära några förklaringar, men qvinnan hade gutt tillbaka in i värdshuset och stängt porten efter sig. Han aflägsnade sig derföre, plågad af en gruslig feber, och under några långa timmar blott gick han... Det dröjde ej länge innan han förlorade kursen och irrade sedan på måfå genom gränsbergen, stel al köld, vid hvarje steg stötande mot klippor, emellanat fallande omkull och resande sig upp mörbultad. Att han ej störtade i något bråddjup var mer än underligt. Det säkra är att han alldeles förirrade sig, och solen var redan högt på himlen då han slutligen varseblet en mensklig varelse, hvilken han frågade hvar han besann sig. Det var en liten herde som vaktade fyra getter och som till en början, förskräckt vid åsynen af den främling som plötsligt uppenbarade sig för honom, vägrade att nalkas. Ett mynt lockade honom dock fram. — Ni är på högsta punkten at bergskedjan, min herre, sade han, och just på sjelfva gränslinien ... Här är Frankrike, der är Savoyen ... — Och hvilken är närmaste by? .. — Åt Savoyen till är det Saint-Jean-de-Coche; åt Frankrike Saint-Pavin ... Efter så oerhörda ansträngningar hade Lacheneur sälunda ej kommit längre än en lieue från Balstains värdshus...