Göteborgsposten – 9 juli 1869, sida 1

? Ao 47 U11244 wärT — Redogörelsen derför har dock troligen genom pressen bunnit fram till eder före mitt bref. Man väntar med spändt intresse på hvad som skall komma under diskussion och åhärareplatserna äro flera veckor förut abonerade. Emellertid fördrifver man tiden på bästa vis. Man diskuterar verldshändelserna vid en absinthe på närmaste cafc och gör sin promenad före dinern i Boulognerskogen. Man lyssnar till militärmusiken i Jardin du Palais Royal eller lorgnetterar Galli-Marie såsom Mignon på Opåra -comique. Man beundrar butikerna vid boulevarderna eller kritiserar Rubens och Van Dyck i Louvregalleriet. Man gör valltärder till Abelards och ILeloisees grafkulle på Påre Lachaise eller dansar cancan i Jardin Bullier. Man bortslösar summor på loretter och champagne eller spekulerar i statspapper på Börsen. Apropos, har ni måhända lust att göra en visit på Börsen, icke som spekulant utan som åskådare? Ni har kanske förvånats öfver det märkvärdiga bruset, liknande ljudet af ångmaskiner, både i Hamburgs, Berlins och Wiens börslokaler. I Paris skall ni finna en tafla så originell, att den vore värd en genremålares pensel. Redan långt uppe på rue Vivienne hör ni ett skrik och skrål utan like. Ni kommer fram till börsplatsen och till och med på trappuppgångarne till den ståtliga, friståstående byggnaden finner ni grupper församlade, som under lifliga rörelser öfverbjuda hvarandra att ropa. Det är de lägre köpmännen, som sammanskockat sig här. Inkommen i salen, kan ni icke gå ett steg utan att knuffas af hundratals armbågar. Ni hör ett det mest besynnerliga sorl och ser hur alla menniskor fäkta med armarne. Bäst är att retirera upp på galleriet, hvarifrån också en ötversigt öfver hvimlet erbjuder sig. Vid ena ändan af den stora salen är en något upphöjd plats, innesluten af ett skrank. Den kallas le Parquet och endast mäklare (agents de change) ega inträde här. Inuti parketten är ytterligare en rund inhägnad, hög som ett bord, och kring denna ställa sig agenterna midt emot hvarandra och utbjuda med hög stämma sina statsoch värdepapper. De iakttaga en viss värdighet i sitt sätt och skilja sig derigenom från den öfriga mängden. Omkring parketten samla sig oupphörligt grupper af personer, som göra anteckningar och, dömande efter mäklarnes pris, uppgöra affärer på andra håll. be öfriga delarne af salen äro öfverfyllda af menniskor, som föra ett förskräckligt väsen och nästan vansinnigt gestikulera med armar och hufvuden. Många al dem äro millionärer och iakttaga eljest i den allmänna verlden ett högst nobelt skick. Nu tänka de icke på annat än pengar och aftärer. En ropar ut sin vara, en annan säger ett pris, de öfriga bjuda öfver, den ena elter den andra, och på detta sätt skrikes det i hun dratal olika grupper. För hvarje bud höjer den ropande upp armen och kastar handen framåt ansigtet på den som säljer. Dessa armrörelser förefalla högst komiska. Åskådaren tycker sig se ett allmänt slagsmål och väntar hvarje ögonblick att bli vittne till blodiga näsor och skrubbade knogar. Ibland stiger marknadens liflighet så till den grad att att det liknar en auktion på lif och död. Och att urskilja något af hvad som säges är nästan omöjligt för främlingens öra. Je donne! je prends! je vends! hör man dock ofta upprepas. På det sättet fortgår sorlet från klockan 12 till 3. På slaget 3 aflägsna sig mäklarne ur parketten och anteckna det sist atslutna köpet, som sedan gäller som kurs för dagen och omedelbarligen tryckes, för att delgifvas allmänheten. Mängden skingras i hast och störtar antingen hem på kontoren eller in på de närliggande cafeerna för att fortsätta affärsrörelsen. Börssalen är 116 fot lång och 76 fo: bred och hela byggnaden i grekisk stil, omgifven med en pelargång af 66 korinthiska pelare. Äfven utanför Stora operan har på senare tiden uppstått ett slags börs. I Paris