Göteborgsposten – 7 juli 1869, sida 1

Det var tretio timmar sedan han förtärt något och han kände sig nära att falla i vanmakt af hunger. Snart blef denna plåga så outhärdlig, att han kände sig färdig trotsa allt för att göra ett slut derpa. På ett bösskotts afstand varseblef han taken af en liten by; han beslöt begifva sig dit i afsigt att genom trädgården tränga in i närmaste hus... Han närmade sig och hade hunnit till en liten trädgård då han hörde ljudet af en trumma ... Instinktlikt lutade han sig ned bakom den lilla inhägnaden. Men det ver endast en utropare som slog på trumma för att samla folket omkring sig. Kort. derefter hörde herr Lacheneur följande uppläsas med hög och tydlig röst: Härmed kungöres att myndigheterna i Montaignac utlofva en belöning af tjugotusen livres — ni hören vil, jag säger tvåtusen pistoler! — åt den som öfverlemnar en person vid namn Lacheneur, död eller lefvande. Jag är ju förstådd, eller hur?... Skulle han vara död, blir belöningen i alla fall densamma: tjugotusen franes!... Man skall betala kontant... i guld. Med ett hopp hade Lachencur rest sig upp, utom sig af fasa. Han som trott att det var slut på hans energi fann öfvernaturliga krafter för att skynda derifrån, för att fly ... Ett pris var satt på hans hufvud... Denna rysliga tanke uppväckto hos honom detta slags raseri som gör de jagade vilddjuren så fruktansvärda.