granskning af sakkunniga män otillförlidiga och vilseledande. En sådan granskning anställdes redan vid 1868 års riksdag af hr Muren, och det utföll i hög grad ogynnsamt för hr Key. Trafikstyrelsen ansåg sig dock skyldig att till belysning upptaga de vid nyssnämnde riksdag mot trafikväsendet gjorda anmärkningar, och en promemoria, ställd till civilministern, blef tryckt samt vid sist. förlidne riksdag utdelad. Denna belysning, med stor sakkunskap utarbetad af byrächefen i trafikstyrelsen, var fullkomligt tillfredsställande för alla, som opartiskt och rättrådigt följde frågans utveckting. Nämnde promemoria framkallade en ströskrife om våra jernvägar, af en riksdagsman, afsedd att vederlägga hvad i den förra bade meddelats. Ströskrifiens författare uppgaf sig hatva till biträde för sitt arbete anlitat äslere sackmän? — han kunde gerna tillagt Åoch isynnerhet en neger?, ty denne försedde honom med uppgifter al den oförsyntaste beskaflonhet, men så sintligt konstruerade just i ströskriftstörfattarens intresse, att han utan tvekan säsom sin välfångna egendom tillegnade sig dem och gjorde sig dem till godo. Trafikstyrelsen utgaf genast en ny promemoria, i hvilken bevisades huru den anonyme riksdagsmannengått till väga till allmänhetens missledande. Några exempel derpå vill jag antöra — alla skulle upptaga för mycket rum. Riksdagsmannen uppgaf angående Köln-Minden-banan, att dess inkomster för 1857 vor i jemna tal pr banmil 368,000 rdr och utgifterna 199,000 rdr; men i de officiela handlingarne (som naturligtvis ega vitsord) uppgifvas dessa summor till resp. 395,000 och 167,000 rdr. Vidare uppgaf han samma banas inkomster för 1847 till 59,000 rdr och utgitterna till 25,000 rdr, men de voro rätteligen 116,000 och 48,000 rdr; banlängden uppgafs till 24,8, bör vara 13,3. — När man på så sätt skritver sju för tu, uppgifver att inkomsten är 59,000 rdr pr mil i stället för att den verkligon är 116,000 rdr och att trafikkostnaden är 25,000 rdr i stället för 48,000 rdr pr mil, så passar det fullkomligt i stycke att riksdagsmannen helt obesväradt yttrar (sid. 16): så se vi banan Köln-Minden oaktadt något lägre bruttoinkomst än vid svenska statsbanorna uppvisa icke mindre än 32 proc. lägre trasikkostnad pr mal. Det är klart, att när Åriksdagsmannen så yttrar sig, måste han älven betona att KoluMindenbanans bandrift, tillämpad hos oss, skulle minska utgifterna å våra stambanor med 1,220,000 rdr. Författarens utsago i detta tall hade varit fullkomligt riktig om han blott utbytt ordet minska med ordet öka; men då hade han icke vunnit sitt syftemål, och för att vinna det är han ej nogräknad om medlen.-— Rörande AachenMastrichtbanans inkomster och utgilter pr banmil uppgitver han de förra till 101,000 rdr, de senare till 78,000 rdr; men bör rättas till resp. 79,000 och 74,000 rdr, hvarigenom den at honom angifna utgiltsprocenten 77,9 råtteligen blir 96,6. — I afseende på de ötriga preussiska banorna, så har fort. knappast uppgifvit en enda riktig siffra; han har 1 ordew fulla bemarkelse gatt grassatim tillväga vid förvandlingen af preussiska tbaler och mil till svenska riksdaler och mil, men alltid så att reduktionerna skett i hans eget intresse. — Vidare uppgitver ban aw Sach-en haierska statsbanans utgister pr banmil under 1846 voro 40,000 rdr och att den med ungetär lika uafikkostnad med svenska statens jernvägar likväl nedbragt utgiftsprocenten så lågt som will 39,7 p.oc. at bruttoinkomsten, hvilket skall bevisa att man ätven vid statsbanor kan iakttaga största sparsamhet. Men nu ätbär ej battre, än att enligt den af honom sielt angitna kållan utgör trafikkostnaden pr svensk mil på ofvannamnde bana 22 proc. mera än den hogsta utgiltssumma som ännu utgått å de svenska stambanorna! — De exempel jag här antort på riksdagsmannens dåliga sätt att försvara en sjuk sak, skulle kunna ökas med ändå slera. Jag har dock endast valt de lättsatuligaste i trasikstyrelsens fullständiga genmåle; men jag tror att hval här meddelats har varit tilltyllestgörande för att antyda den simpla roll som riksdagsmännen ötvertagit, den nemh2—2 tne————————— — — — —