Göteborgsposten – 7 juli 1869, sida 1

A— —— gen att, för tillfredsställande af sin egen fålänga och för att bibehålla skenet af sakkunskap på ett för honom obekant område, vilja missleda riksdagen och allmänheten i en fråga der tillochmed instinkten borde sagt honom att han äfventyrade blitva olagen al den verkligt sakkunnige. Det har varit nödvändigt att meddela dessa upplysningar på det att rätta anledningen må kunna fattas till den episod som jag nu vill skildra. Diskussionen i Andra kammaren rörande trafikon på statens jernvägar hade en stund fortgått, då frih. Gripenstedt fick ordet och etter en kort inledning faste uppmärksamheten på den här förut omnämnda ströskriften Åom våra jeravägarn, hvilken blifvit i kammaren utdelad. Å titelbladet uppgass den vara törsattad af en riksdagsman, och tal. hade hört påstås att denna var medlem af Andra kammaren. Denna författare Var naturligtvis moraliskt ansvarig för broschyrens innehåll, hvilken emellertid hvimlade at oriktiga uppgifter af grötsta slag rörande trafikkostnaden å åtskilliga utländska jernvägar jemförda med de svenska stambanorna, enligt bvad trafikstyrelsen i en motbroschyr ådagalagt. Tal. refererade nu dessa oriktigheter (några af dem har jag här ofvan anfört, men anmärkningsvärdt är att fastän samtlige referenterna voro närvarande, har icke någon enda tidning meddelat denna del at trih. Gripenstedts yttrande). Om denne broschyrtförfattare, som gjort sig skyldig till så grotva oriktigheter, vore tillstädes i kammaren, så ansåg tal. hans ställning ingalunda afundsvärd; hans beteende vittnade icke om den oväld som man har rätt att fordra, och tal. ansåg ett sädant handlingssätt böra betraktas antingen såsom ett för långt drifvet lättsinne att vilja upplysa andra der man sjelf saknar nödiga insigter, eller, hvad ändå värre vore, såsom en uppsåtlig missledande framställning; och i begge fallen hade broschyrförlattaren förverkat allt törtroende. Jag behöfver ej säga att detta yttrande åstadkom en ofantlig sensation, icke minst der före att sannolikt ganska många inom Andra kammaren icke haft tid — och håg — att om trasikstyrelsens motbroschyr taga någon kännedom, utan hade salt sin tro ull hvad i riksdagsmannens broschyr förekom och som fått en viss trovärdighet genom äberopandet ul sackmännens (-einegrernas) vitsord. ) Efter tfrib. Gripenstedt uppträdde hr ilierta, som då framkom med den här ofvan omnämnda forsätliga Insinuauonen att något ännu icke undersokt fornällande måste ligga till grund for den omständigheten att jeruvägarne hus oss blott gäfve 3 proc., då de i utlandet gitva 6 å 9 proc., hvarmed troligen äfven atsågs att i någon mån afleda uppmärksamheten från och minska intrycket al den skarpa kritik som frih. Gripenstedt anställt. IIr Hierta undvek naturligtvis att yttra ett enda ord om den olvan nämnda broschyren och hvad deri törekommit, hvarigenom han betriades från obehaget att göra trafikstyrelsen rättvisa. två talare derefter haft ordet och yttrat sis rörande sjeltva betänkandet, så uppropades hr key. som, efter att ha replikerat frin. Liljencrautz, vände sig direkt tll Åden talare på Stockholmsbänken som uppträdt i anledning af broschyren, hvilken visserligen var Sedan ) Jag kan ej neka mig nöjet att anföra ett litet bidrag ull vårt negervå-endes karakteristik. Vid början af sist:orlidne riksdag engagerades en person, hvilken flera år Jefvat på jernvägsplaoer, hvilka han på beställning uppgjort, att verka ör Stockholm-Thureberg-Sevalla-banan, hvars absoluta företräden han till komplett evidens deducerade När denna bana principielt afstatsutskottet hade förordats, så lät samme person engagera sig lör att verka för Stockholm Upsala-Sala-banan, hvars absoluta företräde framför den ofvan anförda han likaledes till komplett evidens acducerade. Begge dessa bawors målsmän — ehuru de stå i uppenbar strid med hvarandra — tjenade han med lika stor lättfäsdighet, och ställde sin fackkän. nedom?, af det lösliga slaget, med lika stor tjenstvillighet till deras disposition. llan tjenade naturligtvis först det ena intresset, och sedan det andra, men på ungefär semina vilkor och med samma framgång Hans tid och sackkännedom räckte äfven till åt ut 2 3 ( A22 Koch