Göteborgsposten – 7 juli 1869, sida 1

WWAWAA —ö—h! öäN-—— — anonym, men som hr Key vidgick att han författat, förklarande sig vilja stå för de uppsitter som deri förekommo. -Gitvet vore emellertid att kalkyler så kunde uppställas att de ledde till olika resultat (och deri hade han onekligen rätt, isynnerhet när de såsom i broschyren grundas på oriktiga uppgifter). Trafikstyrelsen, förmenade talaren, hade valt en annan väg än han, som anlitat Nichatlis Deutschlands Eisenbahnen (ja! så hade älven trasikstyrelsen gjort, men med den stora skillnaden att nämnde styrelse har citerat korrekt och reducerat thaler och mil riktigt). Frih. Gripenstedt hade tagit trafikstyrelsens uppgister för goda, echuru han i detta fall dömt som den blinde om färgen. Tal. erkände dock att felaktigheter förekommo i broschyren (hvilka dessa voro uppgaf han icke), men fordrade likvisst att hans ärlighet skulle erkännas. Det anfall för hvilket tal. nu blitvit utsatt ansåg han särdeles opassande samt exempellöst under de tre år som den nya representationen varit samlad (och i det senare påståendet hade han rätt, men han förbisåg att ingen annan representant hade gjort sig skyldig till så oriktiga uppgifter och vrängda framställningar, som just talaren i den ofta omförmälda broschyren). Anledningen till detta antall kunde talaren ej förklara, då han med den ärligaste vilja att åstadkomma besparingar der det kunde ske, töretagit sig att studera våra jernvägstörbållanden och kommit till den öfvertygelse att stora besparingar kunde åstadkommas. Några storverk hade han visst icke åstadkommit, men alldeles fruktlösa hade dock hans bemödanden icke varit, då de redan medfört en besparing af 110,000 rdr om året, och om honom gjordes den äran att bli omvald, ville han fortgå på samma bana. (Måtte det ske, så kan ju hända att trafikutgifterna reduceras till — 0, så vida ej inkomsterna reduceras i samma proportion). — Slutligen förklarade hr K. att om han än förlorat frih. Gripenstedts förtroende, hvilket han aldrig skattat synnerligt högt, hvilket han aldrig egt (sic!) och icke efterstrasvat, så hoppades han likväl, att hvad han gjort ej skulle beröfva honom kammarens förtroende. Genom hr Keys anförande hade debatten kommit in på en afväg, och det blef nödvan digt för srih. Gripenstedt att replikera honom, och det skedde så långsamt och med den klarhet i framställningssättet, som alltid utmärker denne talares yttranden, att jag tror mig kunna nästan ordagrannt ätergitva repliken: å en talare här bakom mig (hr Key hade sin plats bakom frih. Gripenstedt) vändt sig personligen mot mig med anledning at ett yttrande, som jag tör en stund sedan fällde, men som icke var riktadt mot honom personligen, så måste jag i första rummet beklaga mig deröfver, att han framkommit med ett falskt citat, eler en talsk uppgift, då han förklarade det jag skulle hafva yttrat, att bemälde talare törverkat allt förtroende. Jag sade allenast, att den broschyrförsattare, hvarom jag då talade, men hvars namn jag icke kände, ehuru jag medgitver att hr Key för mis uppgitvits såsom författaren, hade tramlagt och sökt spri: da uppgifter af den beskaffenhet, att de synas mig icke kunna förklaras annorlunda, än såsom lättsinnigt utkastade i ett ämne som forf. sjelf icke tillräckligt kände, eller i öfrigt för att inverka på andras ofvertygelse och förvilla andras omdöme, samt att han i begge fallen förverkat sin rått att åtnjuta förtroende. Jag hemställer om något annat alternativ finnes, såvida de uppgifter som i nämnde broschyr förekomma verk igen äro så oriktiga som en offentlig och embetsansvarig myndighet sökt ådagalngga, och som jag derfore, intilldess jag blifvit vederlagd, måsto antaga. Det är säledes ett nytt gravamen jag nu riktar mot hr Key, då jag nemligen förklarar honom hafva påbördat mig ett yttrande, som jag icke hatt; och då han säger, att ett sådant anfall som jag tillåtit mig mot en brockyrförfattare, som bär i kammaren spridt sitt arbete, skulle vara exempellöst, så får jag förklara, att han sjelf, enligt mitt omdöme, vid många tillfällen lemnat exempel på långt mera personliga anfall än detta, som icke var riktadt mot någon per2 All am An rna