Göteborgsposten – 6 juli 1869, sida 2

sak; utom det att hans fot satt instucken i stiebygeln voro alla hans lemmar så domnade att han hade stor svårighet för att röra sig... Han frigjorde sig emellertid och anställde en undersökning med sin kropp... Han som bort bli dödad tio gånger hade ej annan blessyr än ett bajonettstyng i benet, en lång skråma som från foten gick ända upp till knät. Denna blessyr förorsakade honom dock stort lidande och han böjde sig ned för att förbinda den med sin näsduk, då han hörde ljudet af fotsteg på vägen ... Det var ej tid till tvekan, han kastade sig in i skogen till venster om korsvägen vid Croix-dArey ... Det var de soldater som återvände till Montaignuc efter att med bajonetten i hand ha förföljt de sammansvurna mera än tre lieues. De voro omkring tvåhundra och medförde som fångar ett tjugotal stackars bönder, som voro hopbundna par om par. Dold bakom en stor ek, ej fullt femton steg från stora landsvägen, igenkände Lacheneur några af dessa fångar . . Det var en stor tur att han ej sjelf blef upptäckt. Flera soldater som marscherade något efter den öfriga truppen passerade så nära förbi honom att han hörde deras samtal. (Forts.)