Göteborgsposten – 5 juli 1869, sida 1

före nedsätta sin värdighet genom det löjliga i ett misslyckadt försök att fly? ... Dessa tankar sysselsatte honom, då han fick höra sotsteg nalkas fängelsedörren Han skyndade att sätta sig framför sitt bord, Dörren öppnades och en soldat inträdde, till hvilken en utanför qvarstannande officer yttrade: — Ni känner ordrena, korporal ... ni får ej tillsluta ögonen . .. Om fangen behöfver något så ropa! ... Herr dEscorvals hjerta klappade så att det kunnat spränga bröstet... Hvem var det som kom? ... IIade herr de Courtomicus råd inverkat på Martial, eller skickade denne honom en medhjelpare? — Nu gäller det att vara vorksam! yttrade korporalen så snart dörren blifvit stängd. Herr dEscorval hoppade till på sin stol. Denne man var en vän, en modhjelpare, han var lifvet och friheten! ... — Jag är Bavois, fortfor han, korporal vid grenadiererna ... Man har sagt till mig så här: En vän fill kojsaren är i en svar belägenhet, vill du ge honom en handväckning: Jag svarade igenast, och nu är jag härl... Man kunde ej misstaga sig på denne man, baronen tryckte hans hand och yttrade i upprörd ton: — Jag tackar er, som utan att känna mig blottställer ert lif för att rädda mig ur on ryslig fara... Bavois höjde föraktfullt på axlarne. — Visserligen, sado han, är mitt gamla skinn i närvarande ögonblick ej mera värdt än ert... Om vi ej lyokas skall man sända oss till evigheten med kulor stöpta