Göteborgsposten – 5 juli 1869, sida 1

Hvem skulle inågonsin kunnat tro Martial så troget fasthälla vid ett löfte som blifvit framtvingadt genom hotelser? . Han var isynnerhet orolig öfver sättet på hvilket tåget skulle förflyttas in till honom. Men nu var det tid att handla, ej försjunka i batraktelser ., . gallren voro enorma och det fanns två rader sådana. Herr dEscorval skred till verket. Han hade trott att det skulle bli ett svårt arbete, men det var tusen gånger svårare in han trott, det fick han straxt i början märka. Det var första gången han begagnade en fil och han visste ej hurn han skulle sköta den. Det är visserligen sannt, att han fick den till att bita, att skära in i jernet, men alldeles förtvifladt långsamt och mycket mera ytligt än djupt. Men ej nog dermed... Huru försigtig baronen än var, frambragte hvarje dragning af filen ett skarpt skärande ljud som kom hans blod att stelna. .. Om man skulle få höra detta ljud! ... Det förekom honom omöjligt att man ej hörde honom, så skarpt tyckte han ljudet varal... Emellanåt urskiljde han tydligt stegen af skildtvakterna, hvilka åter börjat sin postering i korridoren... Efter tjugo minuters arbete var det resultat baronen uppnått så obetydligt, att han nästan började förtvifla. Skulle han innan daggryningen hinna affila en första gallerraden? Efter allt utseende icke. Hvad tjenade det då till att utmatta sig med ett onödigt arbete? ... Hvar