Göteborgsposten – 2 juli 1869, sida 1

AA k— — — —— det i gårdagens N:o meddelade telegrammet från Köpenhamn, som omnämnde att hr Robert Watt utmanat en af sina kolleger inom Köpenhamnspressen, hr Alfred Meyer, på duell, tunno oss böjda att tro det alltsammans vore ett, om också något långt drifvet skämt af den glade journalisten. Med gårdagens post ankomma hopenhaunstidningar gilva dock vid handen, att här alldeles icke är fråga om något skämt, utan om rena allvaret, ätminstone från hr Watts sida. För attlemna våra läsare tillfälle att i alla detaljer sätta sig in i denna här i Norden sällsynta Begivenhed, aftrycka vi här nedan i sin helhet den förklaring al saken, som hr Watt sjelf lemnar i sin tidning Dagens Nyheder för i förgår. Kursiveringarne i den olycksaliga korrespondensartikeln aro gjorda af hr Watt sjelf, och de deri förekommande personhga anspelningarne torde vara tillräckligt genomskinliga, för att icke behöfva ytterligare belysas. Vi anmärka endast, att den i artikeln antydda medlemmen at danska konungahuset är kronprins Frederik, som bevistade kapplöpningarne i Odense. Se här gnistan — och explosionen: Thorsdagen d. 24 Juni bevistade jag kapplöpningarne vid Odense för att om dessa skrifva korrespondensartiklar till -Dagens Nyheder. Hr Alfred Meyer, redaktionssekreterare vid Dagstelegrafen, representerade vid samma tillfälle nämnde tidning. Lördagen d. 26 d:s innehöll Dagstelegrasen den sista korrespondensartikeln om kapplopnipgarne, slutande med dessa ord: Omedelbart från festmåltiden begaf man sig till balen på rådhuset, hvarest uppgången såväl som den stora salen voro vackert dekorerade med flaggor, blommor och grönt. Balen räknade märkvärdigt så deltagare från sjelfva Odense; det var en högst aristokrausk bal, i hvilken dock ett i francäserna momentvis cancanerande element, som lät en påfallande scenvana från Bal Mabille, Closerie de Lilas o. s. v. skina igenom, syntes göra stor lycka och tycktes vara väl upptaget i kretsen af de öfriga deltagarne, som på det hela taget syntes ha mycket roligt. För öfrigt var balen skådeplatsen för ett nytt slags sport — i min egenskap af sportreserent kunde jag naturligtvis icko underlåta att lägga märke till den. Det var en jagt. Jägaren var det ofvan omnämnda cancaniserande elementet, Mathilues af Fedrelandet förcvigade älskure. Jagten bade ett ådest föremål, nemligen den här i staden i går närvarande medlemmen af den kungl. familjen. Jägaren förstod med en Australnegers fina känsel att uppsanga den minsta glimt, som antydde hvar hans sol för ögonblicket befann sig och han badade sig med synbar vällust i dess strålar. Postscriptum. Köpenhamn d. 25 Juni. Jagten fortsattes idag på morgonen: den gick in i en 1:a klassens kupt i jernbantåget från Nyborg till Korsör och der åter i on !:a klasscus kup från Korsor vill Köpenhamn. Och när nu Sportingsmanen på denna omväg har nått sitt mål, har då premien här liksom vid flera af löpningarne vid kappridningen igår utgjortsafen påsefull modpenningar?Ett sådant uttalande ligger så långt utom allt hvad som kan och bör tålas inom journalistiken, att jag, som vid ett annat tillfälle har namngifvit mig som författare till Mathilde, icke kunde tänka på att besvara det genom pressen. Personer, hemmastadda i juridiken, ha försäkret mig, att jag, om jag anställde en injurieprocess, otvifvelaktigt skulle vinna den; men då jag skulle känna mig lika litet tillfreusställd af att få Dagstelegrasens redaktör hr C. V. Rimestad ådömd en plikt — som tidningens utgifvare, hr hoflitografen Ferslew, dock i sista hand skulle få betala — som af att se hr Alfred Meyer, den der i sin artikel talar i första person och betecknar sig som Dagstelegrasens sportreferent, gömma sig bakom tidningens ansvarige redaktör, då jag å min sida fordrade en offentlig förklaring, valde jag att vända mig dirckte till hr Meyer. Jag gick ut från den förutsättnivg, att när han bade vägat att skrifva sådant om mig, ville och skulle han också vara beredd på att försvara sina ord, utan alla försök att gömma sig bakom tomma fraser eller juridiska spetsfundigheter. Den förolämpning, som hr Meper i sin artikel har tillfogat alla de på balen närvarande, öfverlemnar jag åt andra att upptaga. Efter moget öfvervägande sände jag derföre i Måndags hr Alfred Mcyer ett bref af följande innehåll: Måndagen d. 28 Juni 1869. Hr Alfred Meyerl Redaktionssekreterare vid Dagstelegrafen.