Göteborgsposten – 25 juni 1869, sida 1

strålade hån det inre, slangor och vimplar vajade !rån väggar och tak, blomor och kransar både inoch utvändigt. IIerrarve buro gröna oen damerna hvita festmärken. Festen började ute i det fria, hvarest man mottogs med en vacker versifierad -VeIkomsthilsen. O1ficiella tal höllos derefter för konungen, för de srämmande gås:erna, för Sverige och sor Danmark. Mellan talen utfördes sånger, tyckta verser utdelades af gåsterna blund den eleganta åhörarekrets, som till antal af minst 2000 personer var gamlad rundtomkring talarestolen och sangarskarorna. Bland dessa var en svensk sång af Julius Contervasl och en dansk div af Chr. Richarat. Den egentliga fesisåvgen till gästervas ära var försatt a al Jörgen Moe och mottogs med allmänt bifall. Tal och sanger omvexlade vid tribunen till langt fråm på altonen, Iostrup höll et: synnerbgen varmt och käckt t.l för Nordeu, för hvars stamti och hifskraft ban i rt oss .f aka olyckor närde det bästa och uppnktigaste hopp. Prof. A-k irån Lund tackade i ett anslaenue tal a svenskurnes sida, en tacCtsa mhet som på vers man b.rs albre Po Tammelin och d:r E. W. Montan bland upvalievsarne. Ploug höll ett med bilulistop hejsadt, tumorisuskt föredrag och olutiigen höll Riunestad ert vem, allvarligt tal för de tre nordiska rikenas vamnälle het och codrägt i de goda och de onda dagarne. Då festen i det fria var slutat, samlade man sig i baldalen, der dansen genast vidtog med ästor litlighet och fortfor till kl. 2. Mellan danserna promenerade heirar och damer i den hereliga altonen i parken, hvarest förlriskvingar af alla slag i öfverflöd serverades och der, sedan den officiella festen var förbi, smågrupper hade samlat sig ba flera ställen, tal höllos och qvartettoang klingade I natten. Påföljande morgon sågos gästerna till lots och i vagnar bertöka du vackraste punkterna i staden och dess omnejd ända tills man kl. 12 midd. äter samlades i paiken, hvarest åtskilliga sanger löredrogos, deribland af upsalionsarus Sodermans ÅBondbröllop och Kjerulis -Brudeszerd. Panskarne sjongo bl. a.: Mulmet sank det svale al IIOStrup och Hartmann Granestudentsåget till Norge 1851) och norrmännen gjorde lycka ned Olot Tiygvason? at Roissiger och Björnson. Tyvärr voro saväl Arpi som Bebrens, upsaliensarnes och Kristianiastuienternas sanganlörare båda af opasslighet törhindrade att värvare, ehuru detta för öfrigt icke kunde märkas på såsgen. Efter utbringandet al ömsesidiga tacksägelser och farväl gingo gästerna ombord a tvenne ångbåtar, hvilka kl. half 3 c. m. under ändlösa hurrarop, blomsterkastning o. s. v. lade utfrån Drammens brygga. KI. nåsot öfver 7 e. m. skedde återkomsten ull Kristiania under salut från sartygen och sastningen. Studentmötets näst sista dag började icke pyunsamt. Dot första ljud man hörde, då man vaknade Söndagen på morgonen, var störtregnets plaskande utanför fönstren och för den som visste, att studenisuOtets Dufvunfest, balen på Akershus samma afton, ansamt berodde derpa atv mun finge godt väder och utt deu i annat fall skulle totalt uisslyckas, var detta inget behagligt ljud. Fram mot middagen började det dock klarna och på eftermiddagen samt under hela natten radde det vackraste väder, iman kunde önska sig: mild luft och stilla bleket på sjön. Med undantag al andra af onens korta tillställning pa Fredriksberg, har sålunda den ostadiga lerleken varit gynnsam för festerna, när så varit riktigt af nöden. Kl. 7 på aftonen började balen och red n flera timmar förut stodo menniskor i massor längs hela den våp, som gästerna mäste passera för avt nå den yttersta spetsen at Akershus lästningsplats, hvarest det mihtara exercishuset, Kiistianias 1ywlgaste lokal, var forvandladt till co stralende balsslvug. Anordningarne voro utomordentligt smakfulla. Salen var öfverallt dekorerad med slaggor, gaskronor, kransar, byster, vapensköldar samt en svåndlighet af lefvan e blommor. Midt i salen var upprest en på Ila sidor blomsterklädd musikläktare. I salens ölversta ända Var talarstolen anbragt och der bakom en askadarelaktalre På långväggarne lästes å sköldar namnen på Nordens berömdaste män, såsom: Berzchus, De Geer, Örsted, Oehlenschlåger, Heiberg, Tegner, Wergeland, Welna ven mm. fl. Til balsalen stötte ett särdeles smakfullt dekoreradt större rum, belagdt med eleganta mattor och smyckadt med blommor. Rundtomkring den stora byggnaden voro en,mängd tält uppresta, innehållande dels tviletter, men till största delen afsedda till matsalar. I hvart och ett af dem serverades under loppet af aftonen fyra gänger och för hvar gång ett kotteri hade slutat, släcktes gasen och innan kort stodo borden ånyo betackta med rätter. Uti det fria serverades dessutom vid särskilda buffater en mång! olika dryckesvaror. Glacer och lomonader kördes hela aftonen omkring på små eleganta vagnar och serverades mellan hvarje dans Efter hand började balsalen fyllss Damer i utsökta tviletter och herrarne allesammans dekorerade med festiekorationer. Efter en kort polonväs öppnades sesten, ossictella afdelniang med eu sång för Nodens konungar, lörf. af A Munch. IIÄroå föreslog hoisterets-as-essor Lovenskjold skalen för de båda konungarne, deri länge uppehållanse s:g vid den stundande törmälningen mellan danske kronprinsen och pring.ssan Lovisa, hvarpa följde en sang al B. Björnson ill musik al R. Nordra-k. Assesor Ferdinand Roll höll derpå i ett lävgre, i hög grad litvadt och varmt föredrag talet för Norden, dröjande såväl vid dess allvar som dess hopp, dess forntid som dess framtit. Talet blef olta afbrutet at bifallsrop och efterlöljd-s af ihållande harrarop och handklappningar. Efter honom besteg prof. Hed-nius från Upsala talarestolen och tackade a svenskaraes vägnar i eti langre löredrag för mötets glädje och det norska brödres nnet. Efier detta tal utdelades ett längre svenskt, att likasom de hittills ly tryckt pe Der visade sig Carl Ploug under starka bifallsrop i talarestolen och dröjde med stycka vid s uden-mötenas berydelse och öden, i det han bl.a. sframholl. kovamt verkat för utbredandet af den sak, för hvilken ne uppstått, så skola de också hädanefter fortsättas och upprepas i samma anda, ända tills de äro icke blott en studenternas utan en