Göteborgsposten – 25 juni 1869, sida 1

— Jag tror ej, jig är såker derpå. — Men... i Han afbröt henne med en åtbörd. — Iatom oss ej disputera om den saken, yttrade han lifligt, lyssna heldre på hvad jag säger Detta koncept skulle vara utan vigt, om jag ej förberedt den verkan det skall frambringa. Jag har inför militärkommissionen fö klarat stt marquis de Nairmeuse var en af cheferna för sammansvärjningen ... Man skrattade och jag läste i alla domrarnes ansigten, att de ej trodde på hvad jag sade... Men ett förtal är belöningarnes tid kommer för hertig de Ssirmeuse, skall det unpsta fiender till honom som skola påminna honom om mina ord... IIan insag detta, och under det de andra skrattade blef han förvirrad ... — Det är ett brott att förtala sina fiender, yttrade den samvetsgranna Marianne. — Ja, men jag ville rädda mina vänner och jag kunde ej vilja mina medel. Mitt förtroende till detta medel var så mycket större som jag visste att Martial var sårad... Jag har försäkrat att han stridde vid min sida emot trupperna, jag har förklarat att jag har ovedersägliga bevis på hans brottslighet ... — Marquis de Sairmeuse har således slagits? ... Den lilligaste förvåning aftecknade sig i Chanlouincaus ansigte. — Huru! ... började han, ni vet ej... Men han betänkte sig: — Hvad jag är dum!... återtog han, som på detta alldrig förgäfves utspridt ... Om ocksa