Göteborgsposten – 25 juni 1869, sida 1

— Oh! om ni sade sant! ... Men ni misstar er utan tvifvel. — Jag vet hvad jag siger. Han fruktade att bli öfverraskad och hörd utifrån, närmade sig Marianne ännu mera och yttrade hastigt: — Jag har aldrig trott på framgalngen af sammansvärjningen ... Då jag gjorde mig sjelf den fragan, hvar jag i händelse af olycka skulle finna ett skyddsvapen, skaffade mig marquis de Sairmeuse ett sådant... Det var fråga om att till de vära adressera ett bref som skulle bestämma dagen för uppresningen; jag föll på den tanken att bedja marquis de Sairmeuse formulera det... Han hyste ej ringaste misstroende; jag sade honom att det var för ett bröllop; han gjorde hvad jag bad honom om. Detta papper som jag håller i handen är konceptet till det cirkulär, som bestämde när uppresningen skulle ega rum och är skrifvet af marquisens egen hand... Det är omöjligt att förneka det; på hvarje rad finnes någon öfverstrykning gjord, så att man kan se att det är skrifvet af en person, som sökt och öfvervägt sina uttryck för ätt noga återgifva sin tanke... Chanlouineau öppnade konvolutet och visade verkligen det bref han dikterat för marquisen och på hvilket plats blifvit lemnad för den dag då upproret skulle ske: Min bästa vän, vi äro slutligen öfrerens och giftermulet är utsatt He. Den glans som lyst i Mariannes ögon slocknade. — Och ni tror, yttrade hon i modfälld ton, att detta bref kan tjena till något? ...